Det verkliga hotet mot människan

Av Jacob Nordangård

Visste du att klimathotet har utnyttjats av den globala ekonomisk-politiska superklassen för att genomföra en agenda som kan få allvarliga konsekvenser för människans framtid och frihet? 

Inom den globala superklassen finns tre uttalade mål:

1. Att kontrollera vår gemensamma miljö och vitala naturresurser (detta ska uppnås bland annat genom cirkulär ekonomi, smarta elnät, satellitövervakning, Internet of Things).
2. Att kontrollera livet (genom befolkningskontroll, eugenik/transhumanism, smarta megastäder, massiv datainsamling, Internet of Everything).
3. Centralisering av kontrollen till överstatliga organ (vilket innebär mer makt till Förenta Nationerna med samordning av de globala målen samt ett utvecklande av en ”världshjärna” med en Artificiell Intelligens som överser alla mänskliga processer).

Detta är tre av pelarna i en ny teknokratisk världsordning som under World Economic Forum i januari 2016 lanserades under namnet den fjärde industriella revolutionen (även benämnt Industri 4.0).

Dessa mål tjänar ytterst den ledande politisk-ekonomiska superklassen och de storföretag/finansiella institutioner som de kontrollerar. För dessa har problemet med mänskligt framkallade klimatförändringar identifierats som ett centralt motiv för att genomföra en önskad transformation till en global civilisation där nationsstaterna har upplösts och ersatts med överstatliga styrmekanismer.

Klimatfrågan är dessutom tydligt sammanlänkat med frågan om hur den kraftiga befolkningstillväxt som skett sedan de fossila bränslena introducerades ska kontrolleras och reduceras till hållbara nivåer. I denna centraliserade världsstat (med underställda stadsstater) ska människans och naturens processer övervakas, kontrolleras samt effektiviseras med hjälp av smart teknologi. Rockefeller Foundation benämner detta Smart Globalization.

Människan ska genom denna ständiga övervakning och massiva datainsamling av energianvändning, transaktioner och rörelsemönster uppmuntras till ”nödvändiga” beteendeförändringar. Det globala fotavtrycket/koldioxidavtrycket för varje individ ska minskas. Bland annat förespråkas barnbegränsningar. Genom åtgärderna anses den mänskliga utvecklingen, befolkningstillväxten och resursanvändningen kunna styras för att bli ”resilient” och hållas inom de nio planetära gränserna och 1,5 gradersmålet. Detta är ”den stora omställningen” som ska ge upphov till det efterföljande hållbara paradiset.

Den fjärde industriella revolutionen innebär dessutom att den fysiska, biologiska och digitala världen alltmer ska fogas samman. Människan ska transformeras och digitaliseras. I sina mer extrema former innebär det att människan förses med cybernetiska implantat och ständigt hålls uppkopplad till Internet/Världshjärnan. Detta kommer, enligt World Economic Forum, i förlängningen att omdefiniera vad det innebär att vara en människa.

Konceptet säljs redan in med hjälp av företeelser som chipsterpartyn, där framförallt ungdomar lockas till ”uppgraderingar” och löften om nya ”superkrafter”. Framtiden är kontantlös och alla transaktioner är spårbara. Redan nu erbjuder trafikföretag som SJ tjänster för ”chipsters”. Detta görs till stor del utan en etisk debatt. I sitt mest dystra scenario riskerar detta att leda till ett elektroniskt fängelse med en total kontroll av alla mänskliga aktiviteter.

Idéerna om denna hyperteknologiska och transhumanistiska världscivilisation har bland annat inspirerats av tänkare som Pierre Teilhard de Chardin, Oliver Reiser, H.G. Wells och José Arguelles samt 30-talets teknokratiska rörelse, medan tankegodset har sitt ursprung i alkemi och hermetism. Det är till viss del en evolutionär utvecklingslära/teknoreligion (evolutionär humanism) där människan med hjälp av teknologi ska ta kontroll över sin egen evolution och ytterst förfinas till perfektion.

Vi kan dock vara säkra på att den globala plutokratin kommer att hålla i fjärrkontrollen för att bestämma vilka vägar denna utveckling ska ta och vilka som ska bli vinnare och förlorare. Deras lösning på klimathotet riskerar att bli en dyrköpt erfarenhet för mänskligheten och ligga långt ifrån miljörörelsens utopiska framtidsvisioner.

If you want a vision of the future, imagine a boot stamping on a human face – forever. (George Orwell)

Uppbyggnaden av den nuvarande klimatdiskursen har sedan 1960-talet (och indirekt sedan 1950-talet) till stora delar finansierats av stiftelser kopplade till olje- och bilindustrin. Som jag kunnat konstatera i min forskning har en av de större finansiärerna varit familjen Rockefeller, grundare av ExxonMobil (tidigare Standard Oil of New Jersey), och deras stiftelser och associerade organisationer.

Familjen Rockefeller har dessutom, sedan ett knappt decennium, attackerat sin tidigare huvudverksamhet, alltså oljebolaget ExxonMobil för att inte ha tagit klimatfrågan på tillräckligt stort allvar. Detta kan te sig motsägelsefullt, men blir logiskt i beaktande av deras större vision för planetens framtid, samt det strategiska tänkande som gjort dem till en av världens mest framgångsrika familjer.

Rockefellerfamiljens stiftelser (som grundlades med aktiekapital från Standard Oil) började på 1950-talet, genom strategisk finansiering, att påverka klimatforskningen till att fokusera på människans roll i klimatsystemet. De hade även ett avgörande inflytande över att göra klimatet till en amerikansk inrikespolitisk angelägenhet under 1960-talet samt till en global politisk fråga under 1970- och 1980-talen (inklusive IPCC:s tillblivelse och klimathotets inkluderande i Brundtlandrapporten, Our Common Future).

Efter att FN 1988 deklarerat den globala uppvärmningen som en ödesfråga för mänskligheten började Rockefellers stiftelser finansiera radikal klimataktivism samtidigt som frågan började förankras i den nyliberala storföretagsvärlden. På så sätt har stiftelserna utövat inflytande över två motpoler i klimatdiskursen: den ekomodernistiska modellen med sitt fokus på marknadslösningar på miljöproblemen samt den radikala diskursen som till stor del önskar montera ned det moderna kapitalistiska systemet för att rädda planeten från undergången.

Dessa motpoler har under det senaste decenniet alltmer närmat sig varandra för att under senare år forma en syntes, vilket resulterade i Parisöverenskommelsen om klimatet 2015 – startskottet för den fjärde industriella revolutionen.

Läs mer om den globala plutokratins visioner i Gerd Leonhards Technology vs. Humanity och Klaus Schwabs The Fourth Industrial Revolution.

En utförlig redogörelse för Rockefellerfamiljens påverkan och intresse för klimatfrågan kommer att ges i min bok Rockefeller – En klimatsmart historia (utgivningsdatum är ännu inte bestämt).