Pharos Foundations 20 är ett av de senaste tillskotten till G20 (Group of 20 – det ledande internationella forumet för att hantera globala kriser och problem). F20 består av 57 stiftelser från olika delar av världen som söker transnationella lösningar i syfte att uppnå en hållbar utveckling genom införandet av en ”zero-carbon economy”. Devisen är ”For a transformation that leaves no one behind”.
Centralt i arbetet är ”kampen mot klimatförändringarna”, implementeringen av Parisöverenskommelsen och FNs 17 hållbarhetsmål. Enligt F20 behövs en annan form av internationellt samarbete för att hantera de globala problemen. De ser sig själva som en viktig brygga mellan storföretagsvärlden, icke-statliga organisationer, regeringar och filantropi. De är kittet som binder samman de stora globala aktörerna.
We are convinced that only a new level of international collaboration and transformational partnerships will be able to solve the global challenges the world is facing today.
Det hela bygger på filantrokapitalistiska ideal där lösningen på ”hållbarhetskrisen” innebär en total digital transformation med implementeringen av den fjärde industriella revolutionens ”disruptive technologies”. Allt för att uppnå den teknokratiska utopin – Society 5.0 (namnet som ordförandelandet Japan har satt på det supersmarta samhället).
Lösningen innebär lönsamma affärsmöjligheter för många av miljardärerna i nätverket samtidigt som dessa framstår som goda planetskötare som räddar planeten från den stora klimatkatastrofen. Frågan är dock vad lösningen får för några konsekvenser för oss andra?
F20 startades 2016 inför G20-mötet i Hamburg 2017 (med devisen ”Shaping an Interconnected World”) och COP 23 i Bonn. Initiativet är en del i den framväxande politiska arkitektur som är tänkt att hantera framtidens globala utmaningar och är i sitt första skede satt på plats för att stödja processen i G20 och FN:s klimatförhandlingar (UNFCCC COP) fram till slutet av 2020.
Vad som kommer efter detta är ännu höjt i dunkel men det går att ana att ett mer formellt och verkställande system för Global Governance. F20 driver i alla fall på för att effektivt transformera världen i syfte att uppnå Agenda 2030 och en framtida planetär civilisation. Detta är också centralt för i stort sett alla de stiftelser som ingår i nätverket.
F20 har sitt säte i Hamburg samtidigt som 6 av de 15 organisationerna i styrkommittén har sina huvudkontor i Tyskland. Med tanke på att även 17 av de 42 övriga anslutna stiftelserna kommer från Tyskland (tvåan USA har endast fem stiftelser i partnerskapscirkeln och en i styrkommittén) ger det en enorm övervikt för mäktiga tyska industriintressen. Nu när EU-kommissionen kommer att ledas av den tyska tidigare försvarsministern Ursula von der Leyen liknar det en revansch för Tyskland av stora mått.
Ledningen för det globala klimatarbetet tycks därmed ha överförts från USA till det land där klimatologen Hermann Flohn under brinnande krig 1941 skrev en av de första vetenskapliga artiklarna om människans påverkan på klimatsystemet genom koldioxidutsläpp. Sedan 1995 samordnas FN:s klimatförhandlingar (UNFCCC) från Bonn där Flohn arbetade under sina sista yrkesaktiva år (Universität Bonn).
F20-sekretariatets arbete leds av generalsekreteraren Stefans Schurig. Arkitektutbildade Schurig, som har varit talesman för Greenpeace och ledde deras klimat- och energiavdelning i nio år, grundade 2011 Future of Cities Forum i samarbete med UN Habitat och World Future Council där han också är exekutiv styrelsemedlem.
Umweltstiftung Michael Otto tillhandahåller F20:s administrativa och koordinerande huvudkontor. Styrelseordföranden för Umweltstiftung, Dr. Michael Otto som även han är medlem av World Future Council, har skapat sin förmögenhet genom att leda och utveckla världens största postorderkoncern – Otto Group.
Otto leder även Berlinbaserade Stiftung 2 Grad där en rad tunga namn från det tyska näringslivet gått ihop i sin strävan att fasa ut koldioxid för att uppnå en ”low carbon economy”. Detta görs i samarbete med WWF Tyskland (där Otto var ordförande mellan 1994 till 2012) och den tyska staten med målet satt på att sänka koldioxidutsläppen genom att effektivisera produktions- och distributionskedjorna. Otto Group investerar bland annat i digitalisering för att uppnå ett effektivare management (där koldioxidalstrande människor ersätts med maskinintelligens). Stiftung 2 Grad är även medlem av The Prince of Wales’s Corporate Leaders Group.
World Future Council, som grundades 2004 av den svensk-tyska politikern Jakob von Uexkull (sonson till etologen Jakob Johann von Uexkull) och ekologen Herbert Girardet i syfte att leverera policylösningar för framtida generationers räkning, utgör tillsammans med Umweltstiftung Michael Otto en central nod i F20. WFC förespråkar inrättandet av Globala Ombudsmän som ska föra framtida generationers talan (en idé som även framförts av Potsdamsinstitutets tidigare chef Hans Joachim Schellnhuber). Vilka är det då som ska tala för oss andra?
Som medlemmar listas Anders Wijkman, Gröna korsets Alexander Likhotal (tidigare rådgivare till Mikhail Gorbatjov), Internationella miljövårdsunionens (IUCN) Julia Marton-Lefèvre och GLOBE EU:s ordförande Sirpa Pietikäinen. Organisationen med huvudkontor i Hamburg har nära band till Romklubben[1], konsulterar FN:s ECOSOC och deltar i nyandliga Findhorn Foundations visionära arbete med att skapa en ny världscivilisation http://newstoryhub.com/. Såväl Girardet, Marton-Lefèvre och Likhotal har också ingått i Earth Charter International (under Steven Rockefellers ordförandeskap). WFC finansieras bland annat av Michael Otto, European Climate Foundation och Green Cross International.
Styrelseordförande för F20 är Klaus Milke från Stiftung Zukunftfähigkeit (Foundation for Sustainability). Hans stiftelse arbetar aktivt med att implementera Agenda 2030 och hållbarhetsmålen med en styrelse som har länkar till Rockefellerinitierade Worldwatch Institute, GLOBE EU och Romklubben. Hållbarhetskonsulten Klaus Milke är även styrelsemedlem av det Rockströmledda Potsdaminstitutet och grundare av NGO:n Germanwatch.
Stiftung Zukunftfähigkeits partnerorganisation Stiftung Mercator grundades 1990 av detaljhandelsmiljardären Karl Schmidt (Metro Group). Stiftelsen har som mål att sänka mänskligt genererade koldioxidutsläpp i Tyskland med 40 % till 2020 och 80 % till år 2050. Stiftung Mercator och Potsdaminstitutet arrangerade 2009 konferensen The Global Transformation – Climate Change is Cultural Change där det bland annat diskuterades om demokratin kunde hantera klimatkrisen eller om auktoritära regimer var bättre lämpade för denna uppgift.
Även BMW Foundation Herbert Quandt[2] ingår som representant från Tyskland. Denna stiftelse uppbyggd kring BMW-kapital arbetar med ”ansvarsfullt ledarskap” och att främja FN:s hållbarhetsmål och Agenda 2030. De är också inriktade på ”Venture Philanthropy” – risktagande filantropi uppbyggd på koncept och tekniker från riskkapitalism och företagande för att uppnå strategiska mål (ett begrepp som myntades 1969 av John D. Rockefeller III).
Övriga länder har blygsammare representation men med tydliga kopplingar till varandra.
| Shakti Sustainable Energy Foundation | Indien |
| C Team | Kina |
| SEE Foundation | Kina |
| Renewable Energy Institute | Japan |
| Avina Foundation | Latinamerika (Panama) |
| European Climate Foundation | Nederländerna |
| King Khalid Foundation | Saudiarabien |
| Umweltstiftung Michael Otto | Tyskland |
| Stiftung 2 Grad | Tyskland |
| World Future Council | Tyskland |
| Stiftung Zukunftfähigkeit | Tyskland |
| Stiftung Mercator | Tyskland |
| BMW Foundation Herbert Quandt | Tyskland |
| Rockefeller Brothers Fund | USA |
I Kina representeras F20 av C Team China och SEE Foundation. Den senare är en sammanslutning av 80 kinesiska företag och entreprenörer som engagerar sig i miljövård. Här ingår bland annat banker (som Goldman Sachs Asia), flygbolag och kemiföretag. C Team grundades av den kinesiske fastighetsmagnaten Wang Shi och samarbetar med Al Gores Climate Reality Project med att utbilda Climate Reality Leaders i Kina.[3] Shi är även styrelsemedlem av WWF China och har suttit med i World Economic Forum’s Global Agenda Council on Governance for Sustainability.
I Japan leds arbetet av Renewable Energy Institute. En organisation som arbetar med att skapa ett gemensamt elnät i Asien (Asia Super Grid). REI grundades av japanske affärsmannen Masayoshi Son med Tomas Kåberger (även Klimatpolitiska rådet) som verkställande chef. Bland styrelsemedlemmarna finns även David Suzuki och Amory Lovins. Sons företag SoftBank Corp har stora intressen i IT och telekommunikation och har skapat fonden Vision Fund som investerar i den fjärde industriella revolutionens teknologier (IoT, Robotik, AI etc.). Masayoshi Son har uttalat sig om att utvecklandet av Internet of Things kommer att ge upphov till singulariteten (när maskinintelligensen blir större än den mänskliga).[4]
Shakti Sustainable Energy Foundation är Indiens F20 -representant leds av Jamshyd Godrej. Han är tidigare ordförande för Aspen India, ingår i World Resources Institute och är styrelsemedlem av Rockefellers Asia Society. Kopplingen till Rockefellersfären i USA är genomgående. Shakti Foundation som arbetar med att befrämja smarta energilösningar (Smart Grid Technologies) för Indien finansieras av stora amerikanska stiftelser som The Rockefeller Foundation, The William and Flora Hewlett Foundation, The David and Lucille Packard Foundation, John D. and Catherine T. MacArthur Foundation och The Bloomberg Philanthropies.
Även i Latinamerika är europiska och nordamerikanska intressen genomgående. Avina Foundation grundades 1994 av schweiziske affärsmannen Stephan Smidheiny och finansieras bland annat av VIVA Trust och Smidheinys investmentbolag Grupo Nueva (med huvudparten investerat i skogsbruksföretaget Masisa). Länkningarna är nära till World Business Council for Sustainable Development som Schmidheiny grundade efter Riomötet 1992. Andra partners är World Resources Institute och International Crisis Group (med Carl Bildt och George Soros).
Det i Nederländerna baserade European Climate Foundation startades av och har djupa band till filantropiska stiftelser som Energy Foundation, ClimateWorks, OAK Foundation, John D. and Catherine T. MacArthur Foundation, The William and Flora Hewlett Foundation, Rockefeller Brothers Fund och Growald Family Fund (den senare drivs av David Rockefellers dotter Peggy). Här ingår också europeiska stiftelser som IKEA Foundation, danska KR Foundation, Stiftung Mercator och Nederländska Postkodlotteriet. I styrelsen finns tidigare EU-kommissionären Connie Hedegaard med Parisöverenskommelsens nyckelspelare Laurence Tubiana som exekutiv chef (Tubiana är även grundare av den Parisbaserade tankesmedjan IDDRI[5] som utför research åt F20 och är medlem av agendasättande Think 20). Stiftelsens uppdrag är inriktat på att skapa ett koldioxidneutralt samhälle till år 2050 och har medverkat till att påverka EU-kommissionens arbete inom detta område. Förutom att finansiera NGO:s för att påverka EU-policy så sjösätter de själva organisationer för att gynna sina målsättningar.
Den mest udda stiftelsen i sammanhanget är King Khalid Foundation från Saudiarabien. Denna drivs av det saudiska kungahuset i samarbete med partners som National Commercial Bank (Saudiarabiens största bank), Bill and Melinda Gates Foundation, FN:s Global Compact, World Economic Forum och ExxonMobil. Med tanke på att det moderna Saudiarabiens rikedom är byggt på olja (deras oljetillgångar utvecklades med assistans från Rockefellersfärens oljebolag) är det inte så överraskande att klimatförändringar inte nämns en enda gång på stiftelsens hemsida. Hållbarhet beskrivs enbart utifrån ekonomiska och sociala aspekter. Det blir därmed intressant vad som kommer att stå som fokus när Saudiarabien står som värd för nästa F20 -möte på G20-nivå.[6]
Den sista stora stiftelsen i F20-gruppen har även den sitt ursprung i oljeindustrin och är inte helt överraskande sett till sammanhanget. Rockefeller Brothers Fund är veteraner i klimatsammanhang och har arbetat bakom kulisserna sedan 1950-talet med sin riskfilantropi i syfte att uppnå sina strategiska och globalt orienterade mål. Mänsklig påverkan på klimatet utsågs under slutet av 1950-talet som det problem som var bäst lämpat att ena världen i RBF:s ambitiösa Special Studies Project (under ledning av Nelson Rockefeller och Henry Kissinger) vilket sedan fördes upp på agendan med hjälp av Nelsons nära vän Carroll Wilson från Romklubben.
RBF:s engagemang i F20 är en logisk fortsättning på deras strävanden om att skapa ett världsomfattande tekno-utopia uppbyggt kring Public-Private Partnerships, en digitaliserad och uppkopplad mänsklighet och en ny internationell ekonomisk ordning (utifrån Trilaterala kommissionens idéer). RBF främjar ”interdependence” med en global förvaltning av planeten och ger betydande bidrag till verksamheter som är inriktade på att lösa klimatrelaterade problem. Klimatfrågan utgör för RBF det perfekta problemet och står för lejonparten av utgifterna i deras hållbarhetsprogram. Som det beskrevs i deras årsredovisning från 2005:
The warming of the climate is no longer merely, or primarily, an environmental issue. It is an energy issue; a business issue; an investor issue; a moral issue; a security issue; an agricultural issue; a coastal issue; a religious issue; an urban issue; in short, a global issue that touches every conceivable facet of human existence. It is a matter of universal concern that cuts across party lines, religious affiliations, class divisions, and demographic distinctions. Therein lies our current opportunity.
Med klimatet som ursäkt kan världen förändras enligt deras önskan. Arbetet i F20 leds av deras programdirektör för hållbar utveckling – Michael Northrop medan Valerie Rockefeller (dotter till tidigare senator John D. Rockefeller IV och Sharon P. Rockefeller (ledamot av Rockefeller Foundation) håller i ordförandeklubban.
Ett av de senaste projekten som RBF finansierar är Carbon Neutral Cities Alliance som ”arbetar aggressivt” med att skapa en ”zero-carbon” future. Med tanke på att kol är en nyckelkomponent i alla livsformer kan man fråga sig vilka som ska bo i framtidens städer? F20 arbetar i alla fall med att förverkliga den nya icke-mänskliga silikonbaserade maskinvärlden där det mänskliga ska inlemmas i och underordnas teknologin.
F20 är en sammanslutning för de hyperrika och välbemedlade med livsval och vanor som näppeligen representerar den koldioxidsnåla livsstil som de predikar. Det är snarare andra människor som är problemet. I elitens ögon finns det alltför mycket människor på vår planet och bakom deras fasad av människoälskande filantropi döljer sig en betydligt mörkare misantropisk sida. Som det illustreras av det kända Romklubbscitatet:
The common enemy of humanity is man. In searching for a new enemy to unite us, we came up with the idea that pollution, the threat of global warming, water shortages, famine and the like would fit the bill. All these dangers are caused by human intervention, and it is only through changed attitudes and behaviour that they can be overcome. The real enemy then, is humanity itself.
Såväl Northrop som Girardet och Uexkull från World Future Council ingår i elitnätverket The Philanthropia (grundat av IT-gurun DK Matai och Trilaterala Kommissionens tidigare viceordförande Hervé de Cormoy). Denna sammanslutning av ”ultra high networth individuals” och filantroper i Europa, Amerika och Asien arbetar med att lösa ”klimatkaoset” genom tillämpning av vetenskap och teknologi. En strävan som enligt deras vision kommer att leda till Q-Brain Singularity och ett Brave New World på steroider där allting är sammankopplat i ett Internet of Everything. Ett digitalt panoptikon utan hemligheter och med total transparens där ingen ska lämnas utanför. Det ekofascistiska Society 5.0 som nu byggs upp utgör en våt dröm för varje makttörstande psykopat.
What’s the Q-BRAIN Singularity about? Simply put, Quantum-Blockchain-Recursion-Artificial-Intelligence-Nano (Q-BRAIN) smart technologies coming together in our global civilisation to synthesise man and machine as one in a hybrid formulation where man becomes part machine and machine becomes part man.
[1] Anders Wijkman, Ashok Khosla, Ernst Ulrich von Weizsäcker, Alexander Likhotal och Herbert Girardet är medlemmar.
[2] Quandtfamiljen, som tillhör världens rikaste, hade nära kopplingar till nazistpartiet under kriget.
[3] WWF China: More Than 500 New Climate Reality Leaders Trained in Schenzen
[4] CNBC: Masayoshi Son Warns of the Singularity
[5] Johan Rockström och klimatpolitiska rådets viceordförande Johan Kuylenstierna är rådgivare.
[6] 2021 övergår ordförandeklubban till Italien. Med tanke på att Japan är ordförande i år och Argentina förra året förefaller det hela mycket osmakligt med tanke på dessa länders mörka historia och de ekofascistiska förtecken som den teknokratiska agendan bär på (lägg där till att diktaturen Kina introducerade den fjärde industriella revolutionen när de var ordförandeland 2016 och att nästa ordförandeland är diktaturen Saudiarabien).
[…] Plant for the Planet grundades 2007 av den då nioårige Felix Finkbeiner (1997-) för att ”bekämpa klimatkrisen genom att plantera träd”. Som son till viceordföranden i Romklubbens tyska avdelning, Frithjof Finkbeiner, fick han snabbt uppmärksamhet och mäktiga uppbackare. Prins Albert av Monaco och Klaus Töpfer från UNEP blev beskyddare medan Harrison Ford och den tyska miljardären Michael Otto prisade initiativet (läs mer om Otto och hans viktiga roll i det internationella klimatarbetet i mitt inlägg om Foundations 20). […]
Tack för intressant information. Jag kommer att sprida den vidare i nästa KreaprenörNYTT. Våra diskussioner hur vi kan bryta ojämlikheten, öka den sociala rörligheten och hur vi ska få tillbaka en kapitalistiskt system som börjar producera välfärd igen måste fortsätta.
Värdefull information. LIKVÄL: det är våra folkvalda ledare som har ansvaret! I den mån de har låtit sig påverkas av välorganiserade och penningstinna särintressen. Och intressant nog ”råkar” dessa påtryckargrupper fokusera på åtgärder som spelar även Sveriges lika välorganiserade maffia i händerna: SAP-klubben. Det är ju den senare som alltsedan Palmes dagar spelat en avgörande roll för tillkomsten av FN:s klimatbyrå. Och applåderat de vetenskapligt ogrundade slutsatserna i IPCC:s rapporter. Tillsammans med en svans av korrupta forskare, inte minst i vårt eget land, t ex KVA (Kungliga Vetenskapsakademin) som – bevisligen mot bättre vetande – hyllade den första oseriösa IPCC-rapporten (den allra mest osakliga och politiserade). Så nog vore det mer angeläget att fokusera på manipulatörerna på vår egen bakgård än på de s k oligarkerna. Både driver sina särintressen, men för oss svenskar är det KVA och andra forskarfuskare som gör allra störst skada. Det viktigaste först, Jakob! Eller Sverige First, som Mr Trump skulle uttrycka saken.
Det finns andra som kan gräva djupare i den svenska myllan. Mitt forskningsfokus har varit det globala beslutsfattandet och hur exempelvis G20 påverkar den politiska agendan på regional och lokal nivå. Det är viktigt att studera hur de olika nivåerna påverkar varandra. Agenda 2030 och de globala målen genomsyrar nu FN, EU, regerings- och myndighetsutövande, universitetens verksamhet, de stora företagen, icke-statliga organisationer och ledande mediehus. Det finns inte utrymme för några avvikande eller kritiska uppfattningar och ytterst få folkvalda vågar utmana paradigmet. Sveriges centrala roll i klimatforskningens uppbyggnad är intressant och jag har delvis täckt det i min bok. Men det är källan jag är ute efter. IPCC tillkom genom ett förslag från den amerikanska presidentadministrationen utifrån ett imponerande förarbete genom Rockefeller Brothers Fund och samarbetande organisationer som svenska Beijer, World Resources Institute, Environmental Defence Fund och Woods Hole Research Center. Det som jag tycker är intressant att studera är hur visionerna om en världscivilisation nu förverkligas i en snabb takt. Mönsterlandet Sverige tar förstås ledningen med att implementera dessa teknokratiska visioner med rötterna i eugenik och neomalthusianism. Mr. Trump uttalar sig kritiskt om klimatcirkusen men tävlar med Kina om utbyggnaden av teknokratiska övervakningssystem (Internet of Everything med biometrisk spårning). Det är min uppfattning att den nya ordningen kommer att bygga på syntesen mellan vänsterns klimatoro och högerns migrationsoro. Det är ingen vacker syn. Som Henry Kissinger skrev 2009 i New York Times:
”The ultimate challenge is to shape the common concern of most countries and all major ones regarding the economic crisis, together with a common fear of jihadist terrorism, into a common strategy reinforced by the realization that the new issues like proliferation, energy and climate change permit no national or regional solution.”
Tack för uppdateringen Jacob!
De flesta människor man pratar med om global samverkan ser tyvärr inte hoten i dessa samarbeten utan detta som något önskvärt, även om man påpekar att individuella särarter och individens frihet inskränks.
Hjärntvätten har varit synnerligen effektiv. De flesta ser det som nödvändigt och ber om att ge bort såväl makt som frihet.
“If the world government cause is to triumph it will need more than sympathetic endorsement by the majority. People must be made to feel that their own security, freedom, and prosperity, yes their very own survival, depend on the creation in our time of a world rule of law.” (Eugene Rabinowitch, Bulletin of the Atomic Scientists)
Det är som en sammansmältning av skräckfilmer där människor via någon smitta eller hjärntvätt förvandlats till ”robotar” i främmande makts tjänst, immuna mot förnuft och mänsklig kultur. Jag tänker på exempelvis, V, Dracula, Matrix och zombies.