G20 – Den globala politbyrån

G20, som i år leds av Japan, är ett viktigt och ofta förbisett forum som under de tio senaste åren växt fram som en av de viktigaste sammanslutningarna för globalt samarbete. Det fungerar idag i mångt och mycket som en informell världsregering med syfte att genomföra den stora transformationen – det högteknologiska övervakningssamhälle som nu implementeras i rask takt. Sovjetunionens sista ledare Michail Gorbatjov har benämnt gruppen som den globala politbyrån.

G20 leds i år av en trojka bestående av ordförandelandet Japan, föregående ordförandeland Argentina och nästa års ordförandeland Saudiarabien. Denna struktur ska garantera att agendan hålls fortlöpande och intakt. Ursprungsinitiativet kan spåras till USA och Storbritannien samt de målsättningar som Zbigniew Brzezinski och David Rockefeller hade inför grundandet av Trilaterala Kommissionen 1973.

FN:s generalsekreterare är permanent gäst tillsammans med Världsbanken och IMF, handelsorganisationerna WTO, APEC och ASEAN och samarbetsorganisationen Afrikanska Unionen. Varje år bjuds dessutom tillfälliga gäster in. Sverige är inte medlem men är ändå representerade genom EU.

Flera förslag har de senare åren kommit om att skapa ett eget sekretariat men detta har än så länge blockerats. Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD) i Paris har dock en nära koppling till G20 och kan sägas fungera som ett kvasisekretariat.

G20 fick sin centrala roll i samband med finanskrisen 2008 och därefter har fokusområden som klimat/energi, handel, sysselsättning, utvecklingsarbete, kvinnors egenmakt, hälsa och innovationer infogats till agendan. Möten hålls kontinuerligt i värdlandet under hela året.

Förutom ministermöten sker ett antal andra kompletterande möten för att ge policyrekommendationer och påverka ”G20-ledarna till att skapa en ny internationell ekonomisk ordning”.[1]

• Think 20 samlar ledande tankesmedjor (The research and policy advice network for G20) och diskuterar i år frågor om hur världen ska styras och hur den ”populistiska vågen” kan hanteras.
• Business 20 samlar ledande företagslobbyorganisationer, där speciellt den lukrativa utbyggnaden av övervakningssamhället har behandlats under devisen ”Society 5.0 for SDGs”.
• Urban 20 samlar borgmästare från storstäder för att diskutera hur den urbana miljön kan bidra till en hållbar och inkluderande framtid (främst handlar detta om utbyggnaden av ”smarta städer”).
• Civil 20 samlar ickestatliga organisationer (”civilsamhället”) för att bistå med önskemål om hur den stora omställningen kan genomföras så effektivt som möjligt.
• Women 20 samlar kvinnoorganisationer för att kräva ”equal participation in all areas of the labor force”.
• Science 20 samlar vetenskapsakademierna
• Foundation 20 samlar filantropin (här ingår bland annat Rockefeller Brothers Fund, WWF och World Future Council i styrkommittén)
• Youth 20 samlar ungdomsorganisationer.
• Labor 20 samlar fackförbunden.

G20s struktur

Under Kinas ordförandeskap 2016 förband sig G20 att ansluta sig till FN:s 17 globala mål för hållbar utveckling och genomförandet av Agenda 2030. Det är detta som är fundamentet i G20:s gemensamma agenda och ses i år som extra viktigt eftersom det första toppmötet med uppföljning av hållbarhetsmålen, High-level Political Forum (HLPF), ska hållas i New York i 24-25 september. FN har inför HLFP påkallat behov av en snabbare omställning än den som hittills har skett. Länderna har enligt FN inte tagit sina åtaganden på tillräckligt stort allvar.

Dagen innan HLFP sker ett nytt klimatmöte (Climate Action Summit 2019 – A Race We Can Win) under ledning av FN:s generalsekreterare António Guterres med cirka 100 världsledare.

I samband med FN:s möten ska väldrillade manifestationer med fejkade gräsrötter (Global Climate Strike) hållas över hela världen där ledarna ska förmås att ta sitt ansvar och genomföra en ny internationell ekonomisk ordning. Finalen sker 27 september med en generalstrejk för att rädda planeten och undvika Hothouse Earth (Earth Strike). Vi kommer säkerligen överösas med en propagandaflod av katastrofbudskap de närmaste månaderna. Detta sker 60 år efter att klimatet utsågs som det problem som hade bäst förutsättningar att kunna ena världens nationer.

Interventioner i atmosfären och i klimatfrågor… kommer att utvecklas i en skala som vi har svårt att föreställa oss för närvarande… detta kommer att sammanföra varje nations angelägenheter med varandra, på ett sätt som varken hotet om ett kärnvapenkrig eller något annat krig skulle ha gjort. (John von Neumann)

Lösningen på klimatfrågan och uppfyllandet av de globala målen går främst genom att implementera den fjärde industriella revolutionens ”söndrande” teknologier. Den digitala transformationen ska säkerställa en hållbar och resilient planet. Även detta arbete inleddes av G20 2016 under det kinesiska ordförandeåret (kort efter att Klaus Schwab från World Economic Forum deklarerat 4IR under deras årliga möte).

Det nuvarande ordförandelandet Japan benämner det dock Society 5.0 och Quality Infrastructure for Connectivity Enhancement. Samhället ska med teknologins hjälp omformas, göras resilient och utjämnas enligt likhetsprincipen på alla fronter. Ingen levande ska stå utanför. Att detta samtidigt innebär en total övervakning av alla mänskliga processer med Internet of Things, Smart Borders, sensorer, drönare och att Kinas system för Social Credits står för dörren är något som inte basuneras ut högt i den officiella propagandan. De globala teknikjättarna ser gärna mellan fingrarna på grund av de stora förtjänstmöjligheterna. Den sköna nya världen som är under införande kräver i sammanhanget enorma investeringar samtidigt som det starkt kan ifrågasätta om några som helst miljövinster kommer att uppnås.

G20-mötet har bland annat diskuterat hur allt ska finansieras och hur samarbetet med icke-statliga organisationer kan stärkas. En av metoderna som föreslagits är att utnyttja (stjäla) pensionsfondernas enorma tillgångar för att finansiera utbyggnaden av den ”gröna infrastruktur” som behövs för att bygga ihop världen till en styrbar enhet åt de ”ärevördiga” planetskötarna.

Siktet är ställt mot den teknokratiska världscivilisation som futuristerna i World Future Society och Romklubben drömde om på 1970-talet. Tyvärr ser det ut att bli en mardröm för de flesta av oss andra. Det är med andra ord dags att vi ändrar på detta och istället skapar den framtid vi önskar…

Läs mer om bakgrunden i Rockefeller – En klimatsmart historia. Stöd oss gärna i arbetet för sanningen, genom att köpa boken eller donera valfritt belopp.

[1] W20 Japan