Nödlägesplattform för att hantera ”extrema globala chocker”

Nyligen publicerade Antonio Guterres och Förenta Nationerna en policyöversikt om det tolfte åtagandet i Our Common Agenda – Emergency Platform. Åtagandet handlar om att förbättra beredskapen i fler sammanhang än vid globala hälsokriser (som COVID-19) och kan komma att ge FN-organisationen mycket omfattande maktbefogenheter i en ny krissituation. 

Nödlägesplattformen ska inte vara ett stående organ eller entitet utan en uppsättning protokoll som ska kunna aktiveras vid behov.

Nödläget avser en uppsättning protokoll som aktiveras i händelse av en ”komplex global chock”. När den aktiveras för den samman ledare från medlemsländerna, Förenta Nationerna, centrala medlemsgrupper (som G77, G20), internationella finansinstitutioner (IMF, Världsbanken), regionala organisationer (EU, ASEAN), civilsamhället, den privata sektorn, företag, forskningsinstitut samt andra experter.

Deras insats ska uppfylla följande:

• En snabb, förutsägbar och strukturerad internationell insats
• Ett maximalt utnyttjande av FNs sammankallande roll
• Att politiskt ledarskap främjas genom ett nätverk av villiga medlemsländer
• Multisektoriell, tvärvetenskaplig samordning över det multilaterala systemet
• Engagemang och ansvarsskyldighet från de inblandade intressenterna
• Stärkt ansvarsskyldighet för att uppfylla åtaganden och skapa internationell samstämmighet

Vid en komplex chock ska alla delar av det multilaterala systemet hållas ansvariga för genomförandet och agera unisont. Plattformen ska dela ”tillförlitlig data, analys och rekommendationer för att stödja global opinionsbildning och bygga upp internationellt politiskt konsensus om vägen framåt.”

Till panelen ska knytas ett sekretariat med tekniska experter som ska vara förberedda i förväg och som omedelbart och automatiskt ska sättas i arbete med den aktuella krisen.

Eftersom medlemsländernas oberoende, territorium och politiska självständighet, enligt FN-stadgan, inte får kränkas så är det den enskilda statens ansvar att utföra det som krävs för att motverka krisens effekter på landets medborgare.

En komplex global chock definieras som ”en händelse med allvarligt störande konsekvenser för en stor del av den globala befolkningen och som leder till sekundära effekter inom ett antal sektorer”. Exempel på närliggande kriser av detta slag är COVID-19 och de ökade globala levnadsomkostnaderna som uppstod under förra året (cost-of-living-crisis). Enligt svenska stiftelsen Global Challenges Foundation så definieras en katastrofal risk med att 10% av den globala befolkningen kan komma att förolyckas.

FN listar i översikten sju möjliga framtida kriser som kan motivera att plattformen aktiveras.

1. Klimat- eller miljökatastrofer
2. Pandemier med sekundära kaskadeffekter
3. Event där biologiska ämnen (biovapen) avsiktligt eller oavsiktligt släpps ut
4. Avbrutna globala flöden av varor, människor och finanser
5. Cyberattacker och avbrott i den digitala infrastrukturen
6. En omfattande händelse i yttre rymden som skadar en eller flera kritiska system på jorden
7. Oförutsägbara risker 

I översikten anges att de globala chockerna och responsen på dem kan medföra inskränkningar i de mänskliga rättigheterna inklusive strukturell diskriminering och andra ojämlikheter.

I rapporten görs en genomgång av de negativa konsekvenser som COVID-19 fick för vart och ett av de globala målen. Det handlar bland annat om ökad fattigdom, förlorade arbeten och en ojämlik distribution av vacciner. I översikten anses att en effektiv och internationellt koordinerad respons på framtida kriser kan lindra eventuella negativa effekter.

…pandemin visade att nationella regeringar och det globala multilaterala systemet var dåligt rustade för att effektivt hantera omfattningen och komplexiteten av denna nödsituation.

För att vara bättre förberedda på chockerna ska Förenta Nationerna även förbättra sin strategiska framsynthet genom att inrätta ett ”Futures Lab” och återkommande publicera globala riskrapporter. Målsättningen är att alla på planeten ska ha tillgång till ett system som varnar för eventuella kriser till år 2027.

Förfarandet med globala riskrapporter har sina tydliga förebilder. FNs samarbetspartner World Economic Forum har årligen gett ut Global Risk Reports sedan 2006 och tidigare nämnda Global Challenges Foundation (partner till FNs högnivåpanel om effektiv multilateralism) har sedan 2016 släppt årsrapporten Global Catastrophic Risks (bland annat i samarbete med transhumanisten Nick Boströms Future of Humanity Institute).

Detta indikerar varifrån expertisen kommer att hämtas. Förra året föreslog Global Challenges Foundations styrelsemedlem Johan Rockström, tillsammans med bland andra Thomas Homer Dixon från kanadensiska Cascade Institute, etablerandet av ett internationellt forskningsprogram om ”polykriser” som ska assistera FNs Futures Lab. 

Vi föreslår därför ett världsomspännande vetenskapligt samarbete… Konsortiet skulle koppla samman och stärka befintliga forskargrupper i ett världsomspännande projekt med syftet att utarbeta en generaliserad global systemvetenskap; och det skulle fungera som det internationella vetenskapliga komplementet till Generalsekreterarens föreslagna UN Futures Lab, som skulle integrera hela mänsklighetens ”arbete kring prognoser, megatrender och risker”.

Konsortiet är tänkt att urskilja orsaksmekanismer som kan generera en polykris och föreslå handlingsbara åtgärder för att mildra denna risk. Det råkar som en händelse vara exakt det som Cascade Institute har som syfte att göra. Som det anges på deras hemsida:

Med hjälp av avancerade metoder för att kartlägga och modellera komplexa globala system analyserar vi interaktionerna mellan systemrisker, förutser framtida kriser och möjligheter, och utvecklar högeffektiva interventioner i de sociala systemen som snabbt kan ändra mänsklighetens kurs mot ett rättvist och hållbart välstånd.

Världen och mänskligheten ses som ett system som kan påverkas och styras i den riktning som önskas. Cascade Institute etablerades kort efter att pandemin deklarerades 2020 genom ett anslag från kanadensiska McConnell Foundation för att identifiera nyckelåtgärder som kan motverka ”klimatförändringarna”. 

Rockström, som sitter med i den rådgivande vetenskapliga styrelsen, fastställer dessutom handlingsutrymmet för mänskligheten genom Earth Commission i Rockefeller Philanthropy Advisors grandiosa projekt Global Commons Alliance samtidigt som Potsdaminstitutet driver sitt eget FutureLabs.

Det kan antas att såväl Rockström som Homer-Dixon kommer att ingå i det nya vetenskapliga prästerskap som ska fastställa planetens bärkraft, bestämma algoritmerna som analyserar framtidslaboratoriets data och utifrån detta varsko FN om vilka katastrofala globala risker som måste åtgärdas.

Jag föreslår att generalförsamlingen ger generalsekreteraren och FN-systemet en stående befogenhet att sammankalla en nödplattform och automatiskt göra den operativ i händelse av en framtida komplex global chock av tillräcklig omfattning, svårighetsgrad och räckvidd. (António Guterres)

Beslut om att sammankalla en Emergency Platform ska fattas av generalsekreteraren i samråd med generalförsamlingens ordförande, säkerhetsrådets ordförande, nationella myndigheter, regionala organisationer och relevanta FN-organ och andra multilaterala institutioner med speciellt ansvar för den specifika krisen. Plattformen ska inte vara permanent men dess mandat kan vid behov förlängas av generalsekreteraren.

Allting är nära sammanlänkat med FNs framtidsorienterade arbete vilket behandlas i den samtidigt utgivna policyöversikten To Think and Act for Future Generations. Denna översikt som diskuterar en deklaration för framtida generationer, ett sändebud som ska tala för framtida generationer, ett forum för framtida generationer och ett mer effektivt användande av förutsägelser, vetenskap, och data går jag igenom i mitt nästa inlägg.

Beslut om förslagen i Our Common Agenda ska fattas vid det globala FN-toppmötet ”Summit of the Future” i september 2024.

Summa summarium skapar detta en mekanism som riskerar att bli farligare för mänskligheten än de kriser som den ska hantera. Speciellt med tanke på att våra individuella koldioxidavtryck anses så ohållbara att det, enligt Romklubben, Potsdaminstitutet och Global Commons Alliance, motiverar ett planetärt nödläge. Även FNs generalsekreterare António Guterres har anammat denna retorik.

Det tål att påminna om scenariet ”Fortress World” från Global Scenario Groups rapport The Great Transition: The Promises and Lures of our Times:

Med hjälp av ett förnyat FN som plattform utropas ett planetärt nödläge. En kampanj med överväldigande kraft, hård rättvisa och drakoniska polisåtgärder sveper igenom oroshärdar med konflikter och missnöje.

Jacob Nordangård, Fil.dr. i Tema Teknik och Social Förändring

---

Läs mer om Our Common Agenda  och ”Nödlägesplattformen” i min bok Den digitala världshjärnan. Kan beställas från Pharos webbshop.