Pharos Det tredje åtagandet i Our Common Agenda handlar om en ny fredsagenda – Promote peace and prevent conflicts. Det innebär att minska strategiska risker som kärnvapen, cyberkrigföring och autonoma vapen. Med något som låter som avancerad digital spådomskonst ska även det internationella förutsägandet stärkas. Dessutom ska det säkerställas en fredlig, säker och hållbar användning av yttre rymden. Detta avser också att övervaka jordsystemet från rymden för att kontrollera koldioxidutsläppen och de globala målens efterlevnad.
Även om det hela känns som upplagt för framtida hotbilder från andra solsystem handlar det i nuläget mest om att hantera mer närliggande problem och genomförandet av Agenda 2030 med hjälp av den fjärde industriella revolutionens teknologier. Speciellt avser detta rymdteknologier.
Rymdtillgångar har förändrat vårt sätt att leva och yttre rymden-system är avgörande för att förstå och lösa globala problem, såsom genomförandet av målen för hållbar utveckling och klimatåtgärder.
FNs generalsekreterare Antonio Guterres förordar också ett globalt regelverk för att koordinera rymdutforskning och för att förhindra en beväpning av rymden. Därför föreslås en dialog om den yttre rymden i samband med det planerade Summit for the Future 2023.[1]
United Nations Office for Outer Space Affairs (UNOOSA), som sedan 1992 opererar från Wien i syfte att främja en hållbar utveckling, har yttre rymden i sitt kikarsikte. Detta innefattar bland annat hålla koll på rymdskrot och hot från jordnära objekt som asteroider eller solstormar.[2] Ett av de mer udda målen handlar även om att göra rymden tillgänglig för personer med funktionsnedsättningar – The Parastronaut Project – vilket tar värnandet om svaga samhällsgrupper till helt nya höjder.[3]
Den centrala delen i hållbarhetsagendan handlar dock om att kunna förutsäga hot och risker genom satellitövervakning och datainsamling. Rymdteknologi (som satelliter) används för att övervaka jordsystemet och för katastrofhantering.
UNOOSA driver United Nations Platform for Space-based Information for Disaster Management and Emergency Response (UN-SPIDER) för detta ändamål.
Enligt UNOOSA kan rymdteknologier också användas för att stödja en ”god hälsa och välbefinnande” genom att använda bärbara övervakningsenheter medan en elektronisk närvaroövervakning kan hjälpa till med att främja en ”god utbildning för alla”. Teknologierna utgör även en central del i driften av den ”smarta staden” och kan användas för att ”genomdriva lagstiftning”.[4]
Det här är också en prioritet för World Economic Forum och deras Global Future Council on Space där UNOOSAs chef, astrofysikern Simonetta Di Pippo ingår. FN och WEF har som vanligt ett mycket intimt samarbete.
En av medlemmarna är ukrainska rymdjuristen och rymdmiljöaktivisten Olga Stelmakh-Drescher. Hon förespråkar att privata företag ska driva forskning i syfte att genomföra rymdresor och utveckla ny teknologi (New Space).
Dessutom är hon upphovskvinna till Space Sustainability Goals.[5] De senare innefattar en form av socialt kreditsystem för rymdaktiviteter (Space Sustainability Rating). Detta innebär ett betygssystem som ska ”möjliggöra viktning av kritiska egenskaper för rymdhållbarhet och poängsättning av rymdaktörernas aktiviteter, särskilt deras inverkan på rymdmiljöns hållbarhet och ansträngningar som görs för att minimera en potentiellt orsakad miljöskada”.[6]
2019 deltog Olga vid Noosphere Space Summit i Ukraina där samtal hölls om den Fjärde Industriella Revolutionen och en ny rymdkapplöpning.[7]
Den största privata operatören vad gäller att placera satelliter runt jordklotet är Tesla-miljardären Elon Musks SpaceX som genom SpaceLink är tänkt att ge hela världen tillgång till Internet. Något som är ett viktigt mål för FN och WEF. Hela 22% av alla satelliter kontrolleras idag av SpaceX.[8]
Motsägelsernas mästare Elon Musk (Young Global Leader 2008) har även planer på att bygga upp en ”back-up”-civilisation på Mars som förberedelse för vad han beskriver som ett i stort sett oundvikligt tredje världskrig.[9] Så tidigt som 2019 förväntade han sig resor med SpaceX mellan Jorden och Mars. Detta har dock blivit uppskjutet flera gånger (nästa lämpliga fönster för Mars-resor lär vara 2033, se tidigare inlägg).
Den näst största operatören Planet Labs leds av Will Marshall som även han är en Young Global Leader (2016) och medlem av Global Future Council on Space Technologies.
Planets målsättning är att varje dag avbilda hela jordens landmassa och göra globala förändringar synliga, tillgängliga och möjliga att åtgärda.
Planet Labs har ett nära samarbete med Förenta Nationerna och dess parters i syfte att använda satellitdata för att uppnå de globala målen. I samarbetet ingår bland annat Carbon Mapper som får sin policy från det av Jules Kortenhorst ledda Rocky Mountain Institute (se föregående inlägg), FN och oljebolaget Chevron och finansieras av klimatfilantroper som Bloomberg, High Tide Foundation och Grantham Foundation.[10]
Carbon Mapper utvecklar ett flerskaligt utsläppsövervakningssystem från luften och rymden. Vi bygger för närvarande två demonstrationssatelliter som kommer att skjutas upp i början av 2023 och planerar att expandera till en fullt fungerande konstellation med många satelliter till 2025.
En annan partner med liknande upplägg är WEF-styrelsemedlemmen Al Gores projekt Climate Trace som använder sig av AI och maskininlärning för att analysera data från mer än 300 satelliter och 11 000 sensorer. I första hand handlar det om att upptäcka metanläckage hos olje- och gasindustrin, kartlägga biodiversiteten och förändringar i korallreven. Men övervakningen kan enligt WEF snart gå längre. Som Global Future Council on Space skriver i sin rapport Space for Net Zero (2021):
Kommunikationssatelliter kan bidra till att aktivt övervaka och minska utsläppen genom att tillåta realtidsåtkomst från IoT-applikationer tillhörande företag och konsumenter med syfte att öka den operativa effektiviteten och minimera energi- och bränsleförbrukningen.
Rapporten tar upp att under pandemin så gick flera rymdmyndigheter ihop och skapade ett Earth Observing Dashboard där de studerade pandemins inverkan på koldioxidutsläppen. Datan indikerade att lockdowns och social distansering ledde till en tillfällig reducering av koldioxidutsläpp från mänskliga aktiviteter.
För att bättre koordinera och effektivisera denna datainsamling föreslås nu ett globalt nätverk av ”Earth Operations Centres” som ska ”utnyttja data, expertis och kapacitet, och i slutändan hjälpa till att lyckas möta klimatförändringsutmaningen”.[11]
För att framgångsrikt hantera och koordinera netto noll-insatserna på ”rymdskeppet Jorden”, är det dags att bygga ett slags distribuerat operationscenter för att hjälpa till att hantera vårt ”rymdskepp”. Det skulle vara en vetenskaps- och ingenjörsforskningsanläggning som skulle kunna fungera som en samlingspunkt för en samordnad sammanställning av global geovetenskap och socioekonomisk information relevant för att säkerställa långsiktig hållbarhet på planeten.
Det här påminner inte så lite om H.G. Wells, Oliver Reiser och Pierre Teilhard de Chardins futuristiska idévärld och den kommandobrygga som är tänkt att hantera och styra såväl jordsystem som mänskliga aktiviteter – Världshjärnan.
Det här föreslagna satellittemplet är visionen som människan ska visualisera. Det kommer inte ha sin grund på jordens yta. Det kommer att bli ett tempel i himlen… (Oliver Reiser)
Frågan är dock hur mycket energi det går åt för att skapa och upprätthålla ett vakande AI-öga från rymden?
Tunga raketer bränner till exempel 400 ton raketbränsle och släpper ut mer koldioxid på några minuter än vad en genomsnittlig bil skulle göra på mer än två århundraden. (Wikipedia)
Jacob Nordangård, Fil.dr. i Tema Teknik och Social Förändring
© Stiftelsen Pharos. Får ej återpubliceras utan tillstånd men dela gärna inlägget vidare.
Stöd vårt arbete! Nu behöver vi bland annat hjälp med att finansiera utgivningen av den engelska upplagan av Den globala statskuppen samt en pocketversion av denna artikelserie.
Swisha bidrag till Insamlingsstiftelsen Pharos: 123 29 19 397 eller Plusgiro 814120-2.
0. Introduktion: Our Common Agenda – Multilateralism med tänder
4. Följ internationell lag och säkerställ rättvisa: Digital identifikation
Referenser & fotnoter
[1] United Nations (2021), Our Common Agenda
[2] UNOOSA, Roles and responsibilites
[4] UNOOSA, Space 4 SDGs
[5] Space Watch, #SpaceWatchGL Op’ed: From Sustainable Development Goals to Space Sustainability Goals
[6] Space Generation Advisory Generation (2019), Op’Ed: From Sustainable Development Goals to Space Sustainability Goals
[7] Begreppet ”noosfären” (tankesfären) började användas av den rysk-ukrainske mineralogen Vladimir Vernadsky (som även grundade den Ukrainska vetenskapsakademin) och avser teorin om en tredje fas i jordens utveckling efter geosfären och biosfären – stadiet då människan själv tar kommandot över evolutionen på jorden och skapar resurser genom transmutation. Begreppet noosfär populariserades samtidigt av paleontologen och teologen Pierre Teilhard de Chardin.
[8] Wood, Therese (2020), Who owns our orbit: Just how many satellites are there in space?, artikel World Economic Forum, 23 oktober 2020
[9] Robinson, Melia (2018), Elon Musk wants to colonize Mars to prepare for World War III, artikel World Economic Forum, 12 mars 2018
[11] World Economic Forum (2021), Space for Net Zero