Reece-kommittén 1954: Hur stiftelser påverkat utbildningssystemet

1952 initierade amerikanska Representanthuset en utredning som skulle undersöka skattebefriade stiftelser och ideella organisationer för att kontrollera dels att de använde sina medel för de ändamål de skapats för, och dels ifall medel användes för ”omstörtande verksamhet” som gick ”emot nationens intressen”. Det som framkom genom Reece-kommittén chockade utredarna. 

Utredningen, Select Committee to Investigate Tax-Exempt Foundations and Comparable Organizations, leddes först av Edward E. Cox och kom att kallas Cox-kommittén. Undersökningen bestod huvudsakligen av detaljerade frågeformulär skickades ut till stiftelser med över 10 miljoner dollar i tillgångar, som dessa villigt besvarade. Enligt Cox rapport till kongressen i början av 1953 föreföll de undersökta stiftelserna använda sina fondmedel så som det var avsett och man hade inte funnit några oegentligheter.

Rep. B. Carroll Reece var dock inte nöjd med Cox’ metod och slutsatser och menade att utredningen varit för snabb och ytlig och att alla tongivande stiftelser inte var med (bland annat saknades Ford Foundation). Reece ville gräva djupare och fick våren 1953 klartecken att tillsätta en ny utredning, Reece-kommittén, ledd av f.d. bankmannen Norman Dodd.

Senare berättade Dodd hur den fördjupade utredningen gick till och vad de fann, bland annat i denna intervju med G. Edward Griffin 1982 [sammanfattning och citat av det viktigaste på svenska efter videon]:

Då det vid utredningens början (1954) bedömdes finnas runt 7 000 stiftelser, beslöt Dodd och hans team att fokusera på de stiftelser som funnits längst, vilket var 12 stycken. De fann att dessa 12 representerade 80 % av samtliga stiftelsers sammanlagda fondmedel.

Till Dodds förvåning fick de lov av den nytillträdde verkställande chefen för Carnegie Endowment for International Peace att skicka en medarbetare till stiftelsens bibliotek för att under två veckor gå igenom stiftelsens lagrade protokoll. Kommitténs juridiska analytiker, Kathryn Casey, fick uppgiften att med diktafon läsa in vissa perioder av stiftelsens styrelseprotokoll från verksamhetens start (stiftelsen grundades officiellt 1910, men redan 1908 började man sammanträda). Informationen hon kom tillbaka med var så chockerande att hon så småningom drabbades av psykiskt sammanbrott. Dodds beskrivning av vad hon funnit i Carnegies protokoll (i översättning, med förtydligande formatering):

Det är nu år 1908, vilket är det år då Carnegie Foundation började sin verksamhet. Och, under detta år då ledamöterna har sitt första möte, väcktes en specifik fråga som man diskuterade mycket djuptgående under återstoden av året.

Frågan är denna:
– Finns det något mer effektivt sätt än krig, om man önskar förändra livet för ett helt folk? Och de kommer fram till att, nej man känner inte till något mer effektivt sätt att åstadkomma detta, än krig.

1909 väcktes och diskuterades den andra frågan:
– Hur kan vi få USA involverat i krig? 
Slutsatsen blev:
– Vi måste kontrollera Utrikesdepartementet.
– Och hur gör vi det?
– Vi måste ta över och kontrollera landets diplomatiska maskineri.
Man enades därefter om att arbeta för detta mål.

Sedan går några år och USA har dragits in i första världskriget. I styrelseprotokoll för denna tid hittades en chockerande rapport med uppmaningen: ”Skicka ett telegram till president Wilson och råd honom att se till att kriget inte tar slut för fort.”

Slutligen är kriget över. Vid den tiden låg stiftelsens intressen i att motverka vad de kallade ”en återgång till livet i USA såsom det var innan 1914” när första världskriget bröt ut. Och de kom till slutsatsen att,
– Vi måste kontrollera utbildningen i USA.

De inser dock att detta är en väldigt stort projekt, för stort för att kunna hantera själva. Så de kontaktar Rockefeller Foundation och föreslår att den delen av historien som kan betraktas som inhemsk tas om hand av Rockefeller Foundation, och att den delen som är internationell sköts av stiftelsen [Carnegie Endowment] själva.

Och de inser att nyckeln till framgång i dessa projekt ligger i hur man lär ut amerikansk historia [att misskreditera USAs grundare och nedvärdera den maktstruktur som garanteras av konstitutionen]. Så de kontaktar fyra av den tidens mest framstående historielärare i USA, personer som Charles och Mary Byrd, och frågar om de ”skulle vara villiga att förändra sättet de lär ut detta ämne?” Dessa svarar blankt ”Nej.”

Så [Carnegie] kommer fram till nödvändigheten av att skapa sig ett eget stall av historiker. De kontaktar Guggenheim Foundation, som specialiserat sig på stipendier, och frågar, ”När vi hittar unga doktorander i amerikansk historia och bedömer dessa vara av det rätta virket, vill ni ge dessa stipendier enligt vår rekommendation?” Och svaret blir ”Ja.”

Under dessa villkor samlar de så småningom 20 [doktorander] och de tar dessa 20 potentiella historielärare till London, och där informeras dessa om vad som förväntas av dem när och om de får fasta tjänster enligt sina doktorsgrader. Och denna grupp av 20 historiker bildar så småningom kärnan i American Historical Association.

Sedan, mot slutet av 1920-talet, ger Carnegie 400 000 dollar till American Historical Association för att studera amerikansk historia ur synvinkeln, ”vad kan detta land se fram emot i framtiden?” Detta resulterar i en 7 volymer stor studie, varav den sista sammanfattar de sex tidigare, och essensen i den avslutande volymen är att ”framtiden för detta land är kollektivism, administrerad med typiskt amerikansk effektivitet.”

(G. Edward Griffins intervju med Norman Dodd)

Med denna information som bakgrund initierade Reece-kommittén en fullskalig utredning av hur dessa ledande stiftelser använt sina enorma resurser av skattebefriade fondmedel. Flera försök gjordes att stoppa utredningen; en mediakampanj inleddes och mappen med det mest graverande materialet från Cox-kommitténs utredning försvann spårlöst. Dodd påpekar i sin slutrapport också det faktum att Ford Foundation (under ledning av Robert M. Hutchins, tidigare universitetskansler på University of Chicago) tillgängliggjort 15 miljoner dollar för att kartlägga kongressens undersökningsmetoder, medan kommittén själv bara hade 300 000 i anslag. (Tax-Exempt Foundations, 1954, s. 31)

Utbildningssystemet

Trots motgångarna lyckades Reece-kommittén visa hur ledande stiftelser, genom strategiska donationer, i mycket hög grad påverkat utbildningen i USA. Enligt stiftelsernas årsrapporter (från deras respektive grundande i början av 1900-talet fram till början av 1950-talet) hade i synnerhet Carnegie och Rockefeller givit för tiden astronomiska summor i riktade anslag (appropriations) till utbildningsinstitut och universitet.

Carnegies och Rockefellers aktiviteter hade lagat huvudsakligen inom dessa områden (Tax-Exempt Foundations, 1954, s. 669):

• I. Utbildning
• II. Internationella relationer, inklusive internationell rätt
• III. Politik
• IV. Offentliga angelägenheter
• V. Propaganda
• VI. Ekonomi

Genom frikostiga anslag till tongivande lärosäten och finansiering av stipendier, professurer, pensioner, föreläsare, uppslagsverk, kurslitteratur och forskningsanslag, som distribuerades via en handfull centralorganisationer som fungerade som clearinghus (se de huvudorganisationerna i mitten av diagrammet nedan), kunde man kontrollera i stort sett hela det nationella utbildningssystemet.

I dessa centralorganisationer kunde kunde ingå från något halvdussin till över tusen underorganisationer och anslutna institut (såsom i fallet med American Council on Education). Några av de mest inflytelserika organisationerna var National Education Association (NEA) och Progressive Education Association (PEA) som finansierades frikostigt av Carnegie och Rockefeller.

Så vad var det stiftelserna och organisationerna ville åstadkomma genom att kontrollera utbildningen? Enligt Reece-kommissionen var målet en allmän acceptans av kollektivism, progressivism, paternalism, interdependence, internationalism (med FN som fredsgarant) samt, i senare skede, ett förväntat systemskifte mot ett globalt centralplanerat system.

Kommentar: Utredningen gjordes dock under kalla kriget när kommunistskräcken och McCarthyismen var som störst i USA . Man uppfattade det vid denna tid som sovjetisk infiltration av stiftelserna. Men i själva verket var det snarast de största stiftelsernas grundare som själva hade sådana visioner och som valde ut medarbetare villiga att arbeta för denna agenda.

Henry Ford gjorde till och med misslyckade experiment med att skapa strikt styrda “idealsamhällen” i mindre skala, bland annat katastrofprojektet Fordlândia i Brasilien (hör Jacob m fl berätta om Ford i UR Bildningsbyrån).

Att sammanfatta Reece-kommissionens material på över 1 200 sidor låter sig inte så enkelt göras, ens med hjälp av Dodds egen sammanfattning i Dodd-Rapporten eller i specialnumret av The Freemen Digest 1978. Här följer blott några få exempel för att illustrera stiftelsernas målsättningar och arbetsmetoder:

Nationell centralplanering

En viktig aktör som Reece-kommissionen identifierade var Rockefellerstödda National Planning Board, grundad 1933–34, som 1939 efterträddes av National Resources Planning Board. I sin slutliga rapport 1943 föreslog NRPB USAs regering att anamma en rad långtgående skattefinansierade utopiska reformer som officiell policy, listade i punkter med detaljerade underpunkter. (Tax-Exempt Foundations, 1954, s. 613)

• Att garantera full sysselsättning för alla arbetsföra;
• Att garantera, och vid behov åtaga sig finansiering av:
  • Lika rätt till social trygghet för alla,
  • Lika rätt till utbildning för alla,
  • Lika rätt till hälsovård och näring, samt
  • Bra bostäder för alla.

(Kommentar: Listan har tydliga likheter med de utopiska Globala Målen i Agenda 2030 och framstår som en tidig nationell förlaga.)

I centralorganisationen American Council of Learned Societies ingick American Historical Society som initierade en Commission on Social Studies, bekostad av Carnegie Corporation. Denna kommission gav ut en serie rapporter, tänkta att användas i undervisning i historia och sociala studier. I slutrapporten 1934 beskrevs en förväntad utveckling mot ökad statlig kontroll och ett eventuellt upphävande av äganderätten.

När det gäller den specifika form som denna ‘kollektivism’, denna integration och det ömsesidiga beroendet [interdependence] tar och kommer att ta i framtiden, finns i nuläget inga tydliga eller entydiga indikationer. Det kan komma att innebära att privat ägande begränsas eller ersätts och fördelas mellan massorna.

Troligtvis kommer den att växa fram ur en experimentprocess och kommer att representera en sammansättning av historiska läror och sociala uppfattningar som ännu inte uppkommit.

Nästan säkert kommer det att innebära ett större mått av såväl obligatoriskt som frivilligt samarbete mellan medborgarna i den komplexa nationella ekonomin, en motsvarande utvidgning av regeringens funktioner och ett ökat statligt ingripande i grundläggande delar av ekonomiska som tidigare lämnats åt individen att besluta och ta initiativ till—ett statligt ingripande som i vissa fall kan vara direkt och obligatoriskt och i andra fall indirekt och underlättande.

(Report of the Commission on the Social Studies: Conclusions and Recommendations of the Commission, May 1934, Scribners; i Tax-Exempt Foundations, 1954, s. 476)

(Kommentar: Jämför med ”Welcome To 2030: I Own Nothing, Have No Privacy And Life Has Never Been Better”, Forbes, 10 Nov 2016, av danska parlamentarikern Ida Auken, tidigare World Economic Forum Young Global Leader.)

Att skapa världsmedborgare

Nästa steg var förberedelse för centralplanering på global nivå.

I den av Reece-kommissionen citerade rapporten från President’s Commission on Higher Education om högre utbildning, som leddes av verkställande skrev chefen för American Council of Learned Societies, angavs följande:

När det gäller snabbhet i transporter och kommunikationer och i ömsesidigt ekonomisk beroende [interdependence], utgör nationerna redan en enad värld; uppgiften ligger i att befästa denna insikt och skapa acceptans för den i människors tankevärld, så att idén om en enad värld kan förverkligas psykologiskt, socialt och så småningom även politiskt. Det är denna uppgift som åligger i synnerhet våra akademiker och lärare för att leda vägen mot ett nytt sätt att tänka.

(Report of the President’s Commission on Higher Education, 1947; i Tax-Exempt Foundations, 1954, s. 483)

En av många Carnegie-finansierade internationalister som nämns  av Reece-kommissionen var Stanford-ekonomen Eugene Staley. Utöver att föreslå upprättandet av en World Investment Bank (vilket kan ha varit upphovet till Världsbanken) rekommenderade han användning av känslomässigt laddade symboler för att skapa lojalitetskänslor inför överstatliga organ.

(Kommentar: Metoden hade utarbetats av Harold Lasswell vid University of Chicago, se Rockefeller – En klimatsmart historia, s. 25.)

Utbildning i internationell samhällskunskap: Det är alltför uppenbart att de åtgärder och inrättningar som föreslås i detta kapitel aldrig kan lyckas, inte ens prövas, om det inte finns en tillräckligt stark känsla av världsmedborgarskap bland de olika folken på jorden och hos deras ledare.

En sådan känsla av världsmedborgarskap kan stimuleras av en rationell uppskattning av det globala ömsesidiga beroendet [interdependence] mellan det ekonomiska, sociala och politiska livet, men för att vara politiskt effektivt måste känslorna också beröras och lojalitet mot nya överstatliga symboler måste utvecklas.

(Staley, Eugene, War and the Private Investor, Doubleday, 1935, pt. III: Towards a Policy, p. 517-518; i Tax-Exempt Foundations, 1954, s. 923)

Samhällsvetenskap och sociologi

Som verktyg för att förändra samhället använde stiftelserna, enligt Reece-kommissionen, Social Science. En del av planen var att sammanfoga kurser såsom historia, geografi etc till nya kurser med samlingsnamnet Social Studies. Framgång vad gäller att rekrytera lärare inom detta fält att arbeta för “den nya sociala ordningen” beräknades ge resultat bortom alla proportioner i förhållande till antalet involverade lärare. Man ville också se till att sociologer fick samma expertstatus som inom de hårda vetenskaperna.

Det krävs samhällsvetenskap och social ingenjörskonst för att lösa problemen i mänskliga relationer. Vårt folk måste lära sig respektera behovet av särskild kunskap och teknisk utbildning inom detta område på sanna sätt som man vänder sig till expertisen inom fysik, kemi, medicin och andra vetenskaper.

(Zook, George F. (1947), “The President’s Commission on Higher Education”, Bulletin of the American Association of University Professors (1915-1955), Vol. 33, No. 1 (Spring, 1947), American Association of University Professors, DOI: 10.2307/40221180; citerad iTax-Exempt Foundations, 1954, s. 483)

Därefter valde man ut de mest lovande studenterna att arbeta för agendan som sociala ingenjörer inom offentlig förvaltning. I sin årsrapport 1941 skryter t ex Rockefeller Foundation om de hur genom stöd till National Institute of Public Affairs under de senaste fem åren fått in 60 procent av sina praktikanter i tjänster inom federal, statlig eller lokal förvaltning. (Rockefeller Foundation, Annual Report 1941, s. 230–231; i Tax-Exempt Foundations, 1954, s. 931) Även utländska lovande studenter rekryterades för stiftelsens olika program både i USA och utomlands.

(Kommentar: Metoden att välja ut och träna unga lovande studenter till att arbeta för ens agenda används fortfarande, nu även av World Economic Forum, G20 med flera.)

Som ett operativt organ som behandlar praktiskt taget alla aspekter av europeisk återhämtning och utveckling, har kommissionen lockat sin personal till en internationell grupp av kompetenta ekonomer. Dessa män kan erbjuda lovande doktorander en introduktion till det internationella synsättet på ekonomiska problem medan de förvärvar förstahandskunskap om tillämpad ekonomi. Forsknings- och planeringsavdelningen, under ledning av Nicholas Kalder, tidigare London School of Economics, bedriver arbete som är nära kopplat till de tekniska–ekonomiska problemen i kommissionens operativa verksamhet. Kommissionens verkställande sekreterare, Dr. Gunnar Myrdal, från Sverige, har inrättat en särskild kommitté för att administrera programmet.

(Rockefeller Foundation (1948), Annual Report 1948, s. 247–248; i Tax-Exempt Foundations, 1954, s. 939)

The Fund for Advancement of Education jämförde processen att identifiera, rekrytera och indoktrinera lämpade ideologer med en militär operation. Det gällde att hitta de mest dugliga och tillfälligt samla dem på samma lärosäte, “för att nå längre, fortare”.

Reece-kommittén fann mycket riktigt att en oproportionerligt stor andel av fondmedlen från Carnegie, Rockefeller och Ford koncentrerats till några få universitet såsom Harvard University, University of Chicago, University of California och Columbia University. Norman Dodd påpekade att ursprungligen fanns inte så många akademiker som kunde hantera “dessa specifika ämnen” och de flesta tillhörde dessa utvalda lärosäten.

Columbia University

Kommentar: Det Rockefellerfamiljen närstående Ivy Leage-universitetet Columbia (tidigare King’s College, grundat 1754) i New York är särskilt intressant i sammanhanget. Universitetet omfattar tjugo skolor, inklusive Columbia Business School, Columbia Graduate School of Journalism (som delar ut Pulizerpriset) samt det inflytelserika Teacher’s College som ansluten institution (som vid tiden för Reece-kommissionen i början av 1950-talet mottagit över 17 miljoner dollar  av Carnegie och Rockefeller).

Columbia var under 1930-talet också säte för den teknokratiska rörelsen (Wood, Patrick, Technocracy Rising: The Trojan Horse to World Order, s. 3).

1934 bjöds Frankfurt School of Sociology att flytta dit efter att institutet i Tyskland stängts av nazisterna. (Wheatland, Thomas, “The Frankfurt School’s invitation from Columbia University”, German Politics & Society, Vol. 22, No. 3 (72), Fall 2004, pp. 1-32, Berghahn Books).

Frankfurtskolans filosofer torde vara mest kända som ursprunget till den kritiska teorin, som kommit att få en så dominerande roll på dagens universitet, och som är så användbar för att bryta ned befintliga strukturer. Teknokraterna och teknikentusiasterna å sin sida är användbara för att skapa nya strukturer och ökad kontroll.

Precis som under 1930-talet befinner vi oss återigen i en nedbrytande fas och många kommer säkert ännu en gång välkomna en teknokratisk/fascistisk ordning för att slippa kaoset. Det visade sig vara en fälla då, varför skulle det bli annorlunda denna gång?

Källor

Griffins, G. Edward (1982), Norman Dodd on Tax-Exempt Foundations, G. Edward Griffins intervju med Norman Dodd

U.S. House of Representatives (1954), Report of the Special Committee to Investigate Tax-Exempt Foundations and Comparable Organizations; Staff report no. 1-4, United States, Washington; U.S. Govt. Print. Off, 1954 (transkriberade hearings, tabeller, citat och källmaterial, kan läsas online genom Google Books, eller Haithi Trust, sökbar)

Dodd, Norman (1954), The Dodd Report to the Reece Committee on Foundations.pdf (Dodds sammanfattning)

The Freemen Institute (1978), Tax-Exempt Foundations | The Freemen Digest.pdf, The Freemen Digest, June 78 (Intervjuer och sammanfattning av det viktigaste i Reece-kommissionens material)

---

Även publicerad som bilaga i Jacob Nordangårds bok Den globala statskuppen. Finns i nätbokhandeln och kan beställas genom Pharos webbshop.

Relaterade inlägg:
New Order of Barbarians – manuskript för global kontroll 1969