Pharos Följande citat är hämtat från detaljplanen Varvet 1, 4, 5, och Östantill 1:3 (Strömsholmen) samt del av Saltängen 1:1 (gamla Tullhuset) i Norrköping:
”Planområdet ligger i Norrköpings innerstad och är en del av rutnätsstaden. Det ingår i fornlämningsområde 96, Norrköpings innerstad och flera av husen i planområdet är byggnadsminnesmärkta eller ingår i klass 1 i Norrköpings kommuns kulturhistoriska inventering. Det är därför av stor betydelse att gestaltning och nya byggnader anpassas till den befintliga miljön.”
Så här tolkades dessa rader av de projektansvariga:
Befintlig miljö (norra resp södra sidan av strömmen där strömsholmen ligger):
Resultat:
Det ställer en del viktiga frågor om förmågan att ta till sig central information. Varför upprätta en detaljplan om man ändå inte följer den?
Men detta verkar vara ett symptom som uppkommit där en förhärskande postmodern skönhetsrelativism används för intäkt för att allt är tillåtet. Resonemanget går ut på att det, teoretiskt sett, skulle kunna finnas människor som uppfattar att den bunkerliknande byggnaden faktiskt är anpassad till den befintliga miljön. Därför spelar det ingen roll vad som byggs. “Smaken är som baken delad”.
Bygget förses sedan, av de inblandade, med orwellska superlativ om hur fantastiskt det är, trots att det inte krävs mer än en linjal och perspektivlära för att rita det. Det är uppenbart att vi inte ska inte lita på våra egna ögon och naturliga känsla för harmoni. Förfarandet liknar, som så många gånger förr, Kejsarens nya kläder.