Pharos FNs generalsekreterare Antonio Guterres målar i Our Common Agenda upp en bild av en värld som står inför valet mellan sammanbrott och genombrott. Om vi väljer fel så kommer vi att drabbas av ett muterande virus som återkommande hemsöker oss. Hälsosystemen kommer inte kunna hantera trycket och vaccinerna distribueras ojämlikt. Planeten kommer att värmas upp, resulterande i smältande polarisar, översvämningar, torka, cykloner, utrotade djurarter och spillda människoliv. Fattigdomen kommer att öka, protester kommer att slås ned, mänskliga rättigheter negligeras samtidigt som utvecklandet av nya former av krigföring kommer att förhindra alla fredsinitiativ.
Men om vi väljer FNs och World Economic Forums modell så utlovas paradiset. En grönare, tryggare och bättre värld med en snabb krisrespons, innefattande ett hälsosystem där vacciner är tillgängliga för alla, där den fossila energin fasas ut och den globala medeltemperaturen hålls i schack och där alla ges rätt till en digital uppkoppling för att få tillgång till en livslång kvalitativ utbildning.
Resonemanget liknar det som World Economic Forums ordförande Klaus Schwab uttryckte under deklarationen av The Great Reset:
Vi har ett val att förbli passiva, vilket skulle leda till att många av de trender vi ser idag förstärks. Polarisering, nationalism, rasism och i slutändan en ökande social oro med konflikter. Men vi har ett annat val, vi kan bygga ett nytt socialt kontrakt, som särskilt integrerar nästa generation, vi kan ändra våra beteenden för att vara i harmoni med naturen igen, och vi kan se till att tekniken för den fjärde industriella revolutionen på bästa sätt utnyttjas för att ge oss bättre liv.
Allt vi behöver göra är att överlämna makten och våra liv till FN och dess partner WEF och låta oss integreras under den digitala gudens vakande öga. Som den omhuldade miljögurun och frekventa WEF-deltagaren Johan Rockström från Potsdaminstitutet sa i en intervju till DN 2015:
Jag kan inte se annat sätt än att 200 länder måste lämna ifrån sig en del av sin beslutanderätt till en planetär institutionell förvaltning. Vi måste jobba med de institutioner vi har, och det finns bara en institution som är global, FN.[1]
För att uppfylla de sjutton hållbarhetsmålen så måste alla vara med. Det första åtagandet (av tolv) i Our Common Agenda är Leave no one behind. Detta berör ett förnyat socialt kontrakt mellan regeringarna och medborgarna, som enligt FN ska vara baserat på mänskliga rättigheter innefattande ett socialt skyddsnät med hälsovård, inkomsttrygghet, bostad, utbildning och ett anständigt arbete. Vem kan tacka nej till det?
Kontraktet verkar vid en närmare granskning dock mest handla om att bli digitalt ansluten till det världsomspännande kontrollsystemet, bli utbildad med ”rätt” värderingar, inhyst i en ”smart” totalövervakad stad och utlovad en basinkomst om du lydigt följer alla motsägelsefulla påbud från FN.
Det är ett socialt kontrakt för den digitala eran där medborgarnas rättigheter och skyldigheter ska anpassas till nutidens behov med ett livslångt lärande, en ”rättvis och inkluderande” övergång till ett koldioxidneutralt samhälle och ett ”ansvarsfullt” användande av teknik där spridande av ”falsk” misshaglig information ska förhindras.[2] Med andra ord är det ett kontrakt där du blint får acceptera det som staten förelägger dig och där du vid vägran blir utesluten från att ta del av såväl samhällsservice som finansiella tjänster.
Bakgrunden till detta kontrakt kan spåras till 2011 när German Advisory Council on Global Change (WBGU) släppte rapporten World in Transition – A Social Contract for Sustainability. Frågor av liknande slag hade dessförinnan diskuterats på konferensen The Great Transformation – Climate Change as Cultural Change i Essen 2009. I centrum fanns påverådgivaren Hans Joachim Schellnhuber, dåvarande chef för Potsdaminstitutet, och Nebojsa Nakicenovic från det internationella forskningsinstitutet IIASA. I rapporten fastslogs att:
Detta handlar i själva verket om ett nytt globalt socialt kontrakt för ett koldioxidsnålt och hållbart globalt ekonomiskt system. Det bygger på det centrala konceptet att individer och civila samhällen, stater och det globala samfundet av stater, såväl som ekonomin och vetenskapen, bär det gemensamma ansvaret för att undvika farliga klimatförändringar och hyser motvilja mot andra hot mot mänskligheten som är en del av jordsystemet. Det sociala kontraktet konsoliderar en kultur av uppmärksamhet (född ur en känsla av ekologiskt ansvar), en kultur av delaktighet (som ett demokratiskt ansvar) och en kultur av förpliktelse gentemot framtida generationer (framtida ansvar).
Ett nytt socialt kontrakt (”The New Social Covenant”) mellan medborgare, samhälle och företag föreslogs även 2014 av World Economic Forums Global Agenda Council on Values efter att ha initierats på årsmötet 2013.[3] Projektet, som hade tillkommit som ett svar på en växande oro för ökande ojämlikhet, arbetslöshet, social oro och otillräcklig global styrning, var nära samordnat med Förenta Nationernas Global Compact och sponsrades av brittiska storbanken Barclays. Här ingick också en samverkan med forumets gemenskaper Young Global Leaders och Global Shapers.
Förbundet baserades på tre grundprinciper: att främja allmännyttan, människovärdet och förvaltningen av planeten.[4] Det var då i liten utsträckning inriktat på de teknologiska lösningar (4IR) som fick sitt genomslag i samband med årsmötet 2016.[5] Detta skulle dock snabbt förändras, vilket blev tydligt de följande åren. I Klaus Schwabs bok Shaping the Fourth Industrial Revolution från 2018 betonades att den nya teknologin behövde förhålla sig till värden som rättvisa, värdighet och det allmännas bästa.[6] Den fjärde industriella revolutionen skulle användas för att skapa ett ”bättre” och ”rättvisare” samhälle. Johan Rockström förklarade vad detta innebar inför årsmötet 2018:
Logiken är enkel: under de kommande tre decennierna kommer den fjärde industriella revolutionen, driven av artificiell intelligens, maskininlärning och Internet of Things, att förändra allas liv. För tillfället är inriktningen för denna transformation oklar. Vi måste se till att denna omvandling går mot en välmående och motståndskraftig framtid med noll-utsläpp. (Johan Rockström)
Samma år släpptes World Economic Forum rapporten Identity in a Digital World: A new chapter in the social contract där relationen mellan individen och samhället i en digital värld analyserades. Det framkom i denna att en digital identitet är en central del i hur det sociala kontraktet ska uppnås.[7]
”…digitala identiteter kan hjälpa till att förändra framtiden för miljarder individer, över hela världen, vilket gör det möjligt för dem att få tillgång till nya ekonomiska, politiska och sociala möjligheter, samtidigt som de åtnjuter digital säkerhet, integritet och andra mänskliga rättigheter.”
Bakom rapporten fanns företag som Accenture, Mastercard, Visa, Hyperledger, AT&T och Barclays tillsammans med bland andra Open Society, Bill & Melinda Gates Foundation, UNDP, ID2020 och EU-kommissionen. Flera av dessa har nyckelroller med att bygga upp infrastrukturen till det nya digitala kontrollsystemet.
Barclays tolkning av kontraktet kan illustreras med att de år 2020 blev avslöjade med att använda spionprogram för att övervaka hur lång tid deras anställda tillbringade vid sina skrivbord för att sedan skicka varningar om de tog längre pauser.[8] I en digital värld finns stora möjligheter att automatiskt övervaka alla processer. Jag återkommer till den digitala identiteten i kommande inlägg och dess koppling till FNs mål nummer 16 om en rättslig identitet för alla.
Till år 2025 föreslår Guterres ett World Social Summit där det nya sociala kontraktet ska behandlas.[9]
Ett sådant möte föreslogs i oktober 2020 av Club of Madrid/World Leadership Alliance. Denna tankesmedja, som består av f.d. stats- och regeringschefer och ”agerar för att stärka demokratiskt ledarskap och institutionell kapacitet för att bättre tackla stora globala utmaningar”, leds av Sloveniens f.d. president Danilo Türk. En FN-diplomat som tjänat som rådgivare till förre FN-generalsekreteraren Kofi Annan och även själv kandiderat till posten som generalsekreterare.
Återigen är det pandemin som anges som utlösande händelse. Som det uttrycks av Club of Madrid:
Pandemin har avslöjat ojämlikheter i rikedom, kön och ras och kommer att ha föranlett den första stora nedgången i Human Development Index på över 30 år. För att stimulera en global återhämtning som inte lämnar någon bakom oss, uppmanar vi till ett andra världstoppmöte för social utveckling.[10]
Enligt CoM så har pandemin skapat ”möjligheter” till ett internationellt samarbete som kan mildra effekterna och frambringa ”en inkluderande återhämtning”.[11] Mantrat ”Build Back Better” ekar återigen bekant i bakgrunden. Passande nog så ingår Türk i FNs rådgivande panel High‑Level Advisory Board on Effective Multilateralism och får därför ta ställning till sitt eget förslag. Detta gäller även panelens medordförande, Liberias f.d. President och Club of Madrid-medlemmen, Ellen Johnson Sirleaf.
Förslaget, Transforming Multilateralism for 21st Century Social Justice and Inclusion, är i sin tur utvecklat av en arbetsgrupp som leddes av Sarah Burke från den tyska socialdemokratiska tankesmedjan Friedrich Ebert Foundation och kom som en respons på pandemins inverkan på de svagaste i samhället.[12] I arbetsgruppen ingick, tillsammans med representanter från Världsbanken, Brookings Institution, International Labour Organisation, OECD, den indiska ekonomen Jayati Ghosh (Professor vid Massachusetts Amherst University). Även hon ingår i FN-panelen.
Organisatör tillsammans med Club of Madrid var tyska Bertelsmann Stiftung med World Economic Forum och FN som institutionella partners.
Som vanligt ska vi räddas av samma krafter som orsakat skadan till att börja med. Detta är ännu mer tydligt gällande nästa åtagande – Protect Our Planet – som jag kommer att behandla i nästa inlägg.
Jacob Nordangård, Fil.dr. i Tema Teknik och Social Förändring
© Stiftelsen Pharos. Får ej återpubliceras utan tillstånd men dela gärna inlägget vidare.
0. Introduktion: Our Common Agenda – Multilateralism med tänder
3. Förespråka fred och förebygg konflikter – Övervakning från rymden
4. Följ internationell lag och säkerställ rättvisa: Digital identifikation
Stöd vårt arbete. Nu behöver vi bland annat hjälp med att finansiera utgivningen av den engelska upplagan av Den globala statskuppen samt en pocketversion av denna artikelserie.
Källor
[1] Bolling, Anders (2015), ”Johan Rockström är miljörörelsens egen Piketty”, artikel i Dagens Nyheter 4 september 2015, https://www.dn.se/nyheter/sverige/johan-rockstrom-ar-miljororelsens-egen-piketty/
[2] Cramer, Aron (2022), ”Why we need a new social contract for the 21st century”, The Davos Agenda, World Economic Forum, https://www.weforum.org/agenda/2022/01/a-new-social-contract-for-21st-century/
[3] World Economic Forum (2013), Global Agenda Council on Values – A New Social Covenant, https://www3.weforum.org/docs/WEF_GAC_Values_2013.pdf
[4] World Economic Forum (2015), Toolkit on a New Social Covenant, Global Agenda Council on Values, http://anewsocialcovenant.org/static/pdfs/wef-new-social-covenant-toolkit-global.pdf
[5] World Economic Forum (2015), The New Social Covenant, Report, https://www3.weforum.org/docs/WEF_GAC_NewSocialCovenant_Report_2014.pdf
[6] Schwab, Klaus (2018), Shaping the Fourth Industrial Revolution, Portfolio Penguin
[7] World Economic Forum (2018), Identity in a Digital World – A new chapter in the social contract, https://www3.weforum.org/docs/WEF_INSIGHT_REPORT_Digital%20Identity.pdf
[8] Makortoff, Kayleena (2020), Barclays using ’Big Brother’ tactics to spy on staff, says TUC, artikel i The Guradian 20 februari 2020, https://www.theguardian.com/business/2020/feb/20/barlays-using-dytopian-big-brother-tactics-to-spy-on-staff-says-tuc
[9] World Summit for Social Development hölls i Köpenhamn 1995.
[10] Club of Madrid (2021), Time for a second World Summit för Social Development. Lets leave no one behind after COVID-19, https://www.clubmadrid.org/time-for-a-second-world-summit-for-social-development-lets-leave-no-one-behind-after-covid-19/
[11] Club of Madrid (2020), Transforming Multilateralism For 21st Century Social Justice and Inclusion. Brief for Working Group On Social Justice and Inclusion, http://www.clubmadrid.org/wp-content/uploads/2020/11/Transforming-Multilateralism-for-21st-Century-Social-Justice-and-Inclusion-1.pdf
[12] Ibid.