Drömmen om supermänniskan

Människans dröm om att bli odödlig, få superkrafter, utvecklas bortom det mänskliga eller slippa ifrån köttets begränsningar har sina rötter långt tillbaka i historien. Från  renässansen och framåt har denna strävan i väst delats i två distinkta vägar: den andliga/ockulta och den vetenskapliga/tekniska. Dessa synbara antiteser har dock samma ursprung och är nu åter på väg att sammanföras i en teknospiritualistisk syntes – vilket borde väcka en del frågor i båda läger.

Transhumanismens olika grenar

Transhumanismen har flera huvudfåror med många olika grenar, vilket kan göra ämnet svårgreppbart. Ett problem med diskussionerna kring transhumanism är att man blandar religion, filosofi, medicin, cybernetik, teknik och science fiction så att det hela blir ytterst förvirrande. Här är ett försök att sortera samt att ge en skissartad historisk överblick av transhumanismens utveckling.

Religiös transhumanism

  • Tron på evigt liv, återuppväckande av döda och hoppet om ett bättre liv efter detta.
  • Sökande efter andlig vägledning, bot från sjukdomar, världslig framgång eller själens fulländning genom offer, ritualer, tjänande, bön, meditation, övningar, askes, religiösa regler och tabun, tillbedjande av olika gudar, änglar, andar, förfäder etc.
  • Längtan efter att lämna materien och bli ett med Gud/Brahman/alltet.
  • Eskatologiska löften i olika religioner om att bli uppryckt, uppstånden eller räddad av sin gudom eller frälsare till ett tusenårigt lyckorike efter en nära förestående Domedag.

Mytologisk transhumanism

  • Antika hjältesagor där hjälten vanligen fått övermänsklig styrka eller osårbarhet från gudarna.
  • Moderna superhjältar och mutanter i serietidningar, böcker och film.

Ockult transhumanism

  • Uppfattningen att själen utvecklas genom successiva naturriken och att det finns gudomsriken bortom det mänskliga som kan uppnås genom strävan att utvecklas andligt.
  • Drömmen om att få kunskap och/eller supermänskliga förmågor genom invigning i ockult kunskap, kontakt med högre väsen, eller genom egna experiment med magi och alkemi.

Bioteknisk transhumanism

  • Strävan efter fysisk och psykisk fulländning – först av individen, sedan av hela folkgrupper och slutligen av människan som art – genom allt från eugenik och livsstil till kirurgi, medicin och bioteknik.
  • Forskning för att övervinna sjukdom, skjuta upp åldrande och död,
    samt ersätta eller kompensera för förlorade kroppsdelar eller sinnesförmågor genom medicin, kirurgi och teknik.
  • Begär efter extramänskliga förmågor med teknikens hjälp, i vissa fall genom att gå samman med den.

Cybernetik

  • Skapandet av mekaniska och elektroniska hjälpmedel och kopior för manuellt respektive intellektuellt arbete. Detta är dock inte transhumanism, utom då målet är att vi ska gå ihop med denna teknik. Annars är det bara cybernetik, alternativt posthumanism ifall dessa artificiella hjälpredor skulle komma att ersätta människan.
  • Maskiner > automater > robotar > androider.
  • Hålkort > räknemaskiner > datorer > Internet > AI.

Science fiction 

  • Ambitionen att kolonisera andra planeter.
  • Drömmen om att kunna teleportera sig till annan plats – och ändå vara samma person som kommer fram.
  • Längtan efter att slippa ifrån biologins begränsningar, genom s k mind uploading eller via en hjärnimplantatstyrd “avatar” (en robotkropp eller virtuell kropp).
  • Fantasier om medvetna androider och artificiell generell intelligens (AGI) med egen vilja (återigen är detta snarare posthumanism än transhumanism).
  • Hoppet om att kunna bli återuppväckt efter döden.

Teknospiritualism

  • Övertygelsen att det är Guds vilja eller människans öde att ta evolutionen i egna händer och utveckla sig själv bortom det mänskliga med teknikens och vetenskapens hjälp.
  • Försöken att skapa syntetisk telepati och “enhetsmedvetande” genom hopkopplade hjärnimplantat, uppkopplade till en Världshjärna.

Transhumanismens historiska rötter

I många religiösa och andliga traditioner har man strävat efter att utveckla sig själv, nå kontakt med något högre, bli “ett med alltet” och så småningom transcendera det mänskliga och slippa ifrån kroppen och det hårda fysiska livet.

Hinduismen & Buddhismen
Inom hinduismen och senare buddhismen ses den fysiska världen som ett lidande. Målet att nå befrielse (moksha /nirvana) från den ständigt pågående cykeln av födelse, död och återfödelse, och istället uppgå i världssjälen (brahman) genom någon av de åtta vägarna, t ex hängivenhet till Gud (bhaktiyoga), osjälviska handlingar (karmayoga), kroppsövningar (hathayoga) eller kunskap/insikt om att människans själ (atman) och världssjälen är ett (Jnana yoga).

Advaita Vedanta

I den hinduiska Advaita-traditionen finns ingenting som är åtskilt från världssjälen (brahman), alltså inte heller människans själ utan den är identisk med brahman, men tidvis fängslad i fysisk kropp. Den materiella världen är endast en illusion (maya). Under de senaste årtiondena har denna lära återuppstått i väst som Nondualism eller Oneness via ett antal indiska och västerländska gurus som lär ut att allt medvetande redan är ett, det gäller bara att bli medveten om det – och kunna stanna kvar i detta direkt upplevda enhetsmedvetande.

Gnosticismen
Inom vissa av de tidiga kristna och judiska andliga rörelser från de första århundradena av vår tideräkning (som man under 1800-talet gav samlingsnamnet gnosticism) fanns också en dualistisk världsbild av gott–ont, ljus–mörker, andlighet–materialism. Människosjälen sågs fången i sin kropp och den materiella världen som något ont, skapad av en lägre, okunnig skapargud, Demiurgen. En gnista från den gudomliga världen kan dock befria människan genom att hon når insikt, gnosis. Dessa tankar finns även i zoroastrismen och har likheter med hinduismens strävan efter att lämna cykeln av återfödande på jorden, liksom inom hermetismen och nyplatonismen.


Hermetismen & alkemin

I väst började transhumanismen på allvar under renässansen då skriftsamlingen Corpus Hermeticum från antikens Egypten, nedtecknad under första århundradena av vår tideräkning efter en äldre tradition, återupptäcktes och översattes från grekiska. Hermetismen, liksom gnosticismen, lärde att människan hade möjligheten att själv få kontakt med det gudomliga och nå bortom sina mänskliga begränsningar genom att utveckla sin inneboende potential. Hermetismen gav under renässansen upphov både till de ockulta hemliga sällskapen och till den moderna naturvetenskapen genom strävan att förstå och kontrollera inte bara människan själv utan även omvärlden. Galileo Galilei, Johannes KeplerIsaac NewtonGiordano Bruno och William Gilbert (som bl a, vid sidan av Descartes, formulerade den vetenskapliga metoden) var alla starkt influerade av hermetismen och studerade även sådant som idag betraktas som pseudovetenskap, såsom astrologi och alkemi (ofta innefattande botanik och kemi) vid sidan av ämnen som matematik, astronomi och naturvetenskap.

För den som inte är bekant med det hermetiska inflytandet på idéhistorien och den västerländska naturvetenskapens tillblivelse rekommenderas varmt den djuplodande pod-serien Människan och Maskinen i SR P1, särskilt avsnittet om Hermetismen.

De hemliga sällskapen
Inom de av Hermetismen influerade hemliga sällskapen (Rosenkorsorden, Frimureriet, Golden Dawn m fl) och i de senare nyandliga eller nyplatoninstiska rörelserna (Teosofin, Antroposofin, Martinus Kosmologi, Hylozoismen etc) finns en andlig utvecklingslära där själen anses reinkarnera och utvecklas genom naturrikena från mineralrike till människorike och så småningom vidare till naturriken bortom det mänskliga. Själva poängen är att utvecklas andligt, bli en moraliskt mer fullkomlig människa, komma vidare till nästa naturrike, och så småningom tillbaka till den gudomliga kollektivmedvetenhet från vilken man som monad ursprungligen kom, men berikad med erfarenheter och individuellt medvetande. Liksom inom bl a buddhismen och hinduismen kan man aktivt försöka utveckla sig själv bl a genom studier, övningar, meditation eller bön, moraliskt leverne och tjänande. I slutet av 1800-talet gjordes delar av den tidigare hemliga kunskapen tillgänglig för allmänheten i väst genom Helena Blavatsky och Teosofiska Sällskapet. I neo-teosofin, förmedlad av Alice Bailey under 1930–1950-talet, lades ett större fokus på kollektivism och en specifik “plan” för mänskligheten, vilken kommit att influera både New Age och inflytelserika futurister, som beskrivits i tidigare inlägg.

Bioteknisk transhumanism

Supermänniskan
Ur Gregor Mendels ärftlighetslära och Charles Darwins biologiska utvecklingslära uppstod i slutet av 1800-talet eugeniken (rashygienen) med målet att, genom medveten avel, familjeplanering, steriliseringar och ibland aktiv avlivning (eutanasi) av oönskade individer (bl a mentalsjuka, kriminella, sexuellt avvikande) få fram den perfekta människan och skapa en frisk och stark “folkstam”. Termen eugenik myntades av Darwins kusin Charles Galton 1883.

Genom misstolkningar av Nietzsches självständiga och självförverkligande Übermensch och Blavatskys lära om själens utveckling genom olika naturriken, “rotraser” och “underraser”, sökte bl a nazisterna skapa en specifikt germansk övermänniska (trots att teosofins fundament är broderskapet, enheten med allt liv, och att det metafysiska Jaget ständigt byter både nationalitet, kön och samhällsklass för att göra olika erfarenheter under sin utveckling genom människoriket). För rasbiologerna gällde det dock inte individens andliga utveckling så mycket som kroppens och folkets, vilket bl a yttrade sig i 1930-talets stora intresse för hälsa, diet, vitaminer, sol, hygien och gymnastik. Nazisterna var dock inte först med att praktisera rashygien utan den initierades i USA och Tyskland redan under 1900-talets första årtionden.

Även i Sverige sågs eugeniken som en bra idé av den tongivande kultureliten, vilket resulterade i Rasbiologiska Institutet (1922–1958), tvångssteriliseringar (1934–1975) samt även eutanasi och experiment på mentalsjuka under kriget. I Sovjet skulle också en ny och bättre, mer kollektivistiskt inriktad, människa skapas – New Soviet Man (det gick sådär). Efter andra världskrigets många rysligheter föll eugeniken i vanrykte och den politiska drömmen om den fysiskt–mentalt överlägsna supermänniskan dog med Hitler och Stalin.

Superhjälten
Supermänniskan levde dock kvar som seriefigur i form av superhjälten. På 1930-talet uppstod i USA det kulturella fenomenet med superhjälten som seriefigur, främst genom förlagen DC Comics och Marvel Comics. Dessa superhjältar hade inte bara övernaturlig styrka som den antika, nordiska eller bibliska mytologins hjältar utan många andra fysiska superkrafter såsom förstärkta eller extra sinnen, förmåga att flyga, skjuta energistrålar, kontrollera vädret, göra sig osynliga, förvandla sig etc. Egenskaperna kunde vara medfödda mutationer, bero på utomplanetariskt ursprung eller ha uppkommit genom experiment eller olycka såsom gammastrålning, kemikalieexponering, insektsbett etc – som i verkligheten snarare brukar skada eller döda. Liksom den äldre mytologins hjältar skyddade befolkningen från monster, jättar och drakar, var superhjältens självpåtagna uppgift var att skydda samhället från superskurkarna (som ofta fått sina superkrafter på liknande sätt som superhjälten) samt från olyckor, naturkatastrofer och den tekniska utvecklingens baksidor.

Superhjältarna och mutanterna med superkrafter fortsätter vara omåttligt populära i Hollywoodfilmer och i japansk anime och hjälper därmed till att sälja in transhumanistiska drömmar och förhoppningar till ständigt nya generationer. Nu gör man t o m tecknade musikaler för barn om möjligheten att “uppgraderas” – även om det visar sig ha ett pris.

Genetik & bioteknik
Genom biotekniken kunde eugeniken till viss del fortleva i mer human form och användas för medicinska ändamål samt för förädling och senare genmodifiering inom bl a jordbruket. År 2000 lyckades man, oväntat tidigt, kartlägga människans genom. Genom den förenklade övertron på att alla fysiska och psykiska sjukdomar har sitt ursprung enbart i generna (illustrerad i filmen Gattaca, 1997) återuppstod drömmen om att skapa en frisk och perfekt framtida människa, samt tåligare grödor och optimerad boskap – denna gång inte genom kontrollerad avel utan genom att modifiera generna direkt. Vilket kanske kan fungera när det gäller kända ärftliga sjukdomsanlag som man menar sig kunna klippa bort ur genomet, men knappast med de sjukdomar som uppstår i samverkan med livsstil och miljö, såsom epigenetiken senare uppdagat. Istället för att förebygga ohälsa genom hälsosam livsstil och minskning av miljögifter och andra stressfaktorer så tycks den transhumanistiska rörelsen mer intresserad av att modifiera genomet eller stoppa in nanobotar eller annan teknik i kroppen för att reparera och förbättra – utan att beakta eventuella risker.

Cyborgs
En annan gammal dröm är att på kirurgisk, kemisk eller genetisk väg “uppgradera” människor till en syntes mellan människa och maskin, en s k cyborgGrinders kallas sådana otåliga föregångare som gör det “hemma vid köksbordet” medan biohackers gör det på professionell medicinsk väg. Inom medicinen finns redan sedan decennier livräddande pacemakers och livsförbättrande cochleaimplantat, artificiell näthinna, tandimplantat, proteser mm. Den som upplever sig född i fel kropp kan, med en kombination av kirurgi och hormonterapi, få hjälp att byta kön. Detta område är nu under stark utveckling. I artikeln The Future is Android (The Telegraph, 2014-10-20) beskrivs bl a hur den kanadensiske filmskaparen Rob Spence, som förlorade sitt ena öga i en olycka 2005, ersatte det med en videokamera som sänder allt han ser direkt till en dator; ingenjören Brian McEvoy som opererat in en kompass under huden; om professor Kevin Warwick, den första som redan 2002 lät operera in ett chip kopplat till nervfibrer i armen och kunna styra både en robotarm och en rullstol med bara tanken, samt höra ultraljud; och konstnären Neil Harbisson, världens kanske första riktiga cyborg, född helt utan färgseende, som opererat in ett chip och en detektor som omvandlar färger till ljudvågor så att han kan höra vilken färg saker har (alltså en sorts artificiell synestesi). Här beskrivs också försvarsforskningsprojekt såsom Iron Man-exoskelett för soldater, “telepatihjälmar” samt implantat för att ge soldater extra sinnen såsom mörkerseende och att kunna se magnetfält från landminor.

Neil Harbisson med sitt synestesi-implantat

Dock är inte alla experiment framgångsrika. Trots optimismen inför konstgjorda luftstrupar t ex, så visade sig det sig i verkligheten inte fungera utan skapade bara lidande och död för patienterna.

“Kattkvinnan” Jocelyn Wildenstein efter operationer för 40 miljoner kr.

Skönhetsindustrin
Man kan även förändra, föryngra och försköna kroppen rent estetiskt – något människan i alla tider sökt åstadkomma med färg, tatueringar, piercings, deformeringar, kläder, smycken, kosmetik, peruker, korsetter och senare med plastikkirurgi, lösögonfransar, lösnaglar, injektioner, implantat mm. Ju mer extrema förändringar man velat åstadkomma, desto större risker för hälsan (läs mer om exempel från 1700-talet) och idag har misslyckade skönhetsoperationer blivit en underhållningsgenre i sig.

Mänsklig superintelligens
En annan dröm hos transhumanister är få superintelligens eller andra mentala superförmågor som i filmerna Limitless (2011) och Lucy (2014). Det finns på marknaden många produkter, preparat och tjänster för förbättrad kognition, från nootropika (mediciner, droger eller kosttillskott som förbättrar kognitiv funktion, koncentration, minne, vakenhet etc utan signifikanta biverkningar) och brain entrainment-program (för att direkt påverka hjärnvågorna och skapa önskat medvetandetillstånd) till mindfulness och hjärnträningsappar för att öva upp arbetsminne, koncentration, reaktionsförmåga mm. Dock verkar de kemisk-tekniska genvägarna, inkl genteknik, stimulantia och riskabla hjärnimplantat för IT-uppkoppling, locka transhumanister mer än vanlig träning, sundare livsstil, god sömn, rätt näring och evidensbaserad hjärngympa.

Odödlighet
Den mest extrema formen av transhumanism är drömmen om evigt liv. Här det blir extra tydligt att detta är en religion, även om den är uttalat ateistisk/materialistisk. I vissa fall kan man förvisso skjuta upp tidpunkten för åldrande och död t ex med bioteknik, kosttillskott, medicin, kirurgi etc, vilket i bästa fall kan ge några extra år, bättre hälsa, yngre utseende och högre livskvalitet. Inget fel med det, men man kan knappast skapa oändligt liv på riktigt. Det är och förblir en fantasi.

Kryonik
En odödlighets-fantasi som vissa betalar stora summor för innebär att med kryonik låta sig frysas ned vid dödstillfället, med förhoppningen att bli återupplivad av framtida generationer och “botad” från den sjukdom man dog av. Här bör man verkligen fundera över vad som är realistiskt. Ibland kan någon vara kliniskt död i några minuter och återuppväckas. Att göra det efter flera år torde knappast vara möjligt eller ens önskvärt. Döden är i sig ingen sjukdom som kan botas, utan ett avslut. När kroppen är förbrukad brukar den gå till återvinning, precis som ett löv när det ramlar av trädet. Allting har en livscykel; från stjärnor, planeter, berg och civilisationer till levande varelser. Den som inte kan att acceptera detta ofrånkomliga faktum bör erbjudas terapi snarare än forskningsanslag. Eller söka sig till en annan religion där man tror på reinkarnation.

Mind uploading
Mind uploading är drömmen om att kunna “ladda upp sig” till Internet för att därmed få “evigt liv”. Filmen Transcendence (2014) handlar om denna utopi. Problemet med mind uploading – om man leker med tanken att det vore möjligt – är att kroppen och hjärnan ändå dör och det som laddas upp bara lär bli en digitaliserad kopia av hjärninnehållet, inte själva medvetenheten eller individen. Hur ledande transhumanister såsom Ray Kurzweil, Nick Boström m fl kan tas på allvar när de diskuterar denna science fiction-fantasi är verkligen häpnadsväckande. Anders Sandberg har en mer nyanserad syn och anser att en biologisk kropp behövs, men skulle ändå ladda upp sig om det gick.

Avataren
En närbesläktad dröm är avataren, en ersättningskropp med bättre utseende eller funktion att använda istället för sin egen, såsom i filmerna Avatar (2009) och Identicals (2015). Projekt 2045, initierat av ryske entreprenören Dmitry Itskov, har som mål att förverkliga denna fantasi. Det hela försvåras dock av att man inte förstår vad medvetande är och hittills inte lyckats påvisa att medvetande, tankar och känslor inte är beroende av en biologisk kropp för att uppleva och interagera med omvärlden.

Virtual reality
Under stark utveckling är virtual reality (VR) där man kan ha en virtuell avatar som kan upplevas som alltmer verklig ju bättre grafiken blir och genom de alltmer sofistikerade tillbehör som förstärker sinnesupplevelserna. Detta är dock mer cybernetik och underhållning än transhumanism, eftersom det bara är tekniska hjälpmedel för att skapa sensoriska illusioner.

Världshjärnan
Drömmen om “världshjärnan” började som upplysningstidens encyklopedism i 1700-talets Frankrike och syftade till att skapa en nedskriven gemensam mänsklig kunskapsbank. Denna tanke plockades under 1900-talet upp av H.G. Wells och har nu förverkligats i dagens Internet och Wikipedia som gjort enorma mängder kunskap enkelt tillgänglig för alla med en dator eller smart phone, och därutöver givit helt nya sätt att enkelt kommunicera och nätverka med människor över hela jorden i realtid. Detta är inte heller transhumanism utan cybernetik.

Dock slutar det inte där utan så snart tekniken är färdigutvecklad vill många futurister att vi ska integreras med denna praktiska extrahjärna (exo-cortex) rent neurologiskt, och även sammankopplas med varandra i ett sorts digitalt Borg-kollektiv, vars intelligens och förmågor man hoppas ska överträffa allt vad vi som individer någonsin kan uppnå en och en, och möjliggöra för oss att nå bortom planetens gränser. Detta koncept, som inflytelserika personer på fullt allvar propagerar för och som stater och ledande storföretag investerar gigantiska summor i, har vi beskrivit i tidigare inlägg och det uttalade målet är att vi frivilligt (?) ska gå samman och bli som (hjärn)celler i en större organism.

Frågan är bara vem eller vad som ska vara “bidrottningen” i detta utopiska/dystopiska kollektiv? Och varför denna religiösa vision är på väg att införas i full fart utan att vi som är tänkta att ingå i borgkollektivet blivit tillfrågade?

Resistance is not futile, men det gäller att säga ifrån NU!


Update nov 2018: Se SVTs propagandaserie för den nya religionen där vi uttryckligen lovas “evigt liv”, “digitalt himmelrike” och “svaret på allt”: År 1 miljon (kan ses till fram till mars 2019).

Update mars 2020: Intervju med författaren Jeffrey Mishlove.


Relaterade artiklar

Idén om Världshjärnan – The World Sensorium av Jacob Nordangård
AI – hot, möjlighet eller fiktion? av Inger Nordangård
Transhumanistisk teknospiritualism på SVT av Inger Nordangård

Comments 2

  • Har den här verklighetsflykten ökat? Byter den bara uttryck m h t vad som finns i verkligheten, som teknikutv

    • Vad man kan se även hos de enklaste naturfolk är att så fort man har mat i magen och tid över så vill man dekorera eller deformera kroppen på olika sätt, antingen för att försköna eller av rituella skäl, med de medel som står till buds i närmiljön. I de kultiverade delarna av världen har det annars varit något i huvudsak förbehållet adeln, som ett sätt att markera sin status. Sedan sipprar det ned i folklagren vartefter folk får råd eller tid och elitens modenycker kopieras, oavsett hur absurda, obekväma, opraktiska eller direkt hälsovådliga de är.

      Det som snabbat på utvecklingen nu är dels att nyheter sprids så snabbt via massmedia, att allt fler får råd och möjlighet att modifiera sig på olika sätt, och att vi idag har helt andra tekniska och medicinska möjligheter att göra saker som tidigare bara var science fiction.

      Att utvecklingen går så fort torde bero på en kombination av a) rent ekonomiska motiv hos förbättringsindustrin; b) de möjligheter till förändring och kontroll av människan som världsmanipulatörer drömt om i alla tider och som nu börjar komma inom räckhåll; c) att vi är så många som faller för den frestande morot om förbättring som ständigt dinglas framför oss och får oss att ta det ena lilla steget efter det andra för att vi inte känner oss bra nog som vi är.

      Eller för att rätta till skador, slitage och defekter. De flesta tycker nog det är toppen att det finns tandläkare som kan fixa ens tänder, att akutsjukvården kan lappa ihop brutna ben eller skapa proteser om man behöver, att det finns glasögon om man ser dåligt, att det finns smink och annat som man kan piffa till sig med.

      Men därifrån till att bli något mer än människa är steget ändå långt. Och tekniska hjälpmedel eller polerande av ytan är inte detsamma som verklig utveckling. Vill vi verkligen bli supermänniskor? Är det ens möjligt eller är det fortfarande bara en fåfäng fantasi?

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.