Hur skapas en masspsykos? Vilka är i riskzonen för att drabbas av den? Hur kan man skydda sig från att dras med i massrörelser och förvandlas till en del av arg mobb utan några som helst spärrar? Dessa frågor känns högaktuella i dessa tider, dels i samband med hågkomsten av andra världskrigets fasor, dels genom den ideologiska splittring som präglar dagens allt hätskare debattklimat i många länder. 

Här följer ett par intressanta videor om ämnet, med sammanfattningar av innehållet på svenska under varje.

Masspsykos

Den första videon är en enklare tecknad video som på ett pedagogiskt sätt förklarar hur psykos och masspsykos uppstår.

Sammanfattning:

Den vanligaste psykologiska orsaken till psykos är en flod av negativa känslor, såsom rädsla eller ångest, som får en person att känna panik. Den naturliga instinkten är att söka snarast möjliga befrielse från detta tillstånd. Detta kan åstadkommas antingen genom att möta utmaningen eller genom att gå in i en form av psykos, där fakta och fiktion blandas till en mix som minskar känslan av panik.

Enligt Silvano Arieti, en italiensk–amerikansk ledande expert på schizofreni, utspelar sig processen i typiska faser:

1. Panik, när man inte hittar någon förklaring till sina känslor och upplevelser.
2. Psykotisk insikt, när man hittar vad som förefaller vara en förklaring, men som i värsta fall är ren inbillning.

Masspsykos kan skapas när en befolkning bestående av mottagliga individer drivs till panik genom hot som kan vara verkliga, inbillade eller fabricerade.

Totalitarism = det moderna fenomenet med en totalt centralstyrd statsmakt, där individens mänskliga rättigheter utplånas så att det bara finns staten och den objektifierade massan, offren (enligt definition av Arthur Versluis).

I den totalitära staten genomgår dessa grupper en psyko-patologisk förvandling. Individerna i den styrande klassen kommer att betrakta sig själva närmast som gudar och därför i sin fulla rätt att styra. Massan å andra sidan regredierar till ett närmast barnliknande stadium med inlärd hjälplöshet och beroende av sina herrar.

Filosofen Hannah Arendt kallar totalitarismen för en genomgripande transformation av själva den mänskliga naturen. Processen liknar den vid schizofreni, fast på befolkningsnivå, och leder ofrånkomligen att hela samhället stagnerar, regredierar och slutligen kollapsar, under stort lidande för befolkningen. Utlovade utopier kommer aldrig att infrias.

Den holländsk-amerikanske läkaren Joost Merloo menar att allt man behöver göra är att omorganisera och manipulera människors kollektiva känslor på ett specifikt sätt. Han kallar det menticide, the killing of the mind, alltså att mörda folkets tankeförmåga. Den som aspirerar på totalitär makt börjar med att sprida budskap om olika hot (verkliga, inbillade eller fabricerade) för att skapa rädsla, ångest och panik, vilket gör folk extra mottagliga för icke-rationella tankar.

Den mest effektiva tekniken man funnit, enligt Verloo, är att använda ”vågor av terror” där perioder av skräck ersätts med perioder av lugn, som följs av en ny period med ännu värre hot och sedan upprepa detta mönster om och om igen tills befolkningen är knäckt. Den psykologiska effekten av varje ny våg blir allt starkare eftersom känslominnet av den nyss genomgångna krisen fortfarande lever kvar och motståndskraften redan är sänkt. För varje våg sänks moralen och förmågan att skilja propaganda och falska nyheter från verklighet och sanning. Genom konstant propaganda och desinformation angående hotets ursprung och natur bryts massans tankeförmåga ned.

Myndighetspersoner och media kan sprida motsägelsefull eller ologisk information och t o m uppenbara lögner, för ju mer man uppsåtligt förvirrar, desto snabbare förstör man förmågan hos folket att tänka klart och hantera krisen på ett moget och konstruktivt sätt. Verloo förklarar: ”Logik kan bemötas med logik, men det som är ologiskt kan inte bemötas med logik.” En stor lögn kan vara lättare att ta till sig känslomässigt än logik och sunt förnuft. Och medan man letar efter ett vettigt motargument mot den första lögnen bombarderas man med nya.

Massmedia och sociala medier med deras algoritmer ger den totalitära staten helt nya möjligheter att nå ut med sin propaganda till massorna. Dessa nya teknologier är dessutom starkt beroendeframkallande, fångar in uppmärksamheten och ger konstant sensorisk överbelastning, på bekostnad av vila, meditation, reflektion, konversation och kontakt med naturen och andra människor. Istället serveras färdiga svar på allting.

Psykosen förstärks ännu lättare om individen isoleras. Dels förloras feedbacken från människor som har kvar sitt förnuft intakt. Dels är både djur och människor i isolering, utan andra störande intryck, ännu mer mottagliga för det protokoll för betingning och beteendemodifikation (genom tålmodigt upprepade av specifika stimuli) som utarbetades av beteendeforskaren Ivan Pavlov.

När så individen är tillräckligt skräckslagen, mentalt förvirrad och psykologiskt nedbruten och bara önskar att krisen ska gå över och allt ska återgå till det normala, kommer den totalitära makten och erbjuder en väg ut. Tyvärr har det ett litet pris: att man lämnar över all kontroll, ger upp alla individuella rättigheter, slutar försöka tänka och bara lyder order.

Oavsett vilken typ av maktkonstellation det handlar om, om det är vetenskapsmän och läkare, politiker och byråkrater, eller en ensam envåldshärskare, dödar det totalitära samhället all spontanitet, kreativitet och framsteg och skapar bara stagnation, förstörelse och död i stor skala.

För att motverka masspsykos, eller försöka vända en begynnande masspsykos innan det är för sent, föreslås:

1. Klar tanke – börja med dig själv och skapa klarhet i ditt eget sinne, frigör dig från masshypnosen och var ett levande exempel som andra kan följa.
2. Sanning – sprid sanning, för sanningen har större kraft än lögnen.
3. Humor – använd humor och satir för att visa hur löjlig den styrande eliten egentligen är. Demagogen har själv sällan någon humor och dennes falska storhet kommer att kollapsa som en ballong när den möter folkets löje.
4. Parallella samhällen – fungerar som öar av frihet och sunt förnuft i en totalitär värld (enligt Václav Havel).
5. Direkt handling – gör vad du kan, tillsammans med andra, för att försöka föra tillbaka samhället till frihet. Den kommer inte av sig självt. Men ju tuffare utmaningen, desto större blir belöningen (enligt Thomas Paine).

Mass-formation

En annan som forskat på de psykologiska mekanismerna bakom masshypnos, även kallat mass formation, är professor Mattias Desmet, Faculty of Psychology and Educational Sciences vid Ghent University i Belgien. I denna Youtube-intervju går han igenom de psykologiska grunderna och berättar vilka som löper störst risk att dras med. Det har ingenting med intelligens att göra utan handlar om helt andra saker. Intervjun är lång och professorn är inte den mest lättlyssnade med sin brutna engelska men mycket väl värd att lyssna på ända till slutet. Sammanfattning på svenska under videon.

Sammanfattning:

Förutsättningarna för masshypnos är:

1. Social isolering, att man saknar nära vänner eller socialt sammanhang.
2. Känsla av meningslöshet, att man t ex inte finner sitt arbete meningsfullt.
3. Fritt flytande ångest & missnöje vars källa inte är tydligt urskiljbar.
4. Fritt flytande aggression & frustration vars källa inte är tydligt urskiljbar.

Om, när dessa fyra kriterier är uppfyllda i en population, någon presenterar ett narrativ som ger en förklaring till dessa negativa känslor och dessutom erbjuder en strategi för att hantera problemet, kommer många att vara villiga att delta i dessa strategier för att man då får känslan av att kunna kontrollera sin ångest. Detta leder till en känsla av gemenskap i den heroiska kampen mot det definierade hotet. Livet får en mening igen. Därför kommer många köpa narrativet och delta i strategierna, även om dessa är helt absurda. De kommer fortsätta vara solidariska t o m om det innebär att de förlorar allt i sitt liv genom åtgärderna.

Det som sker är en form av hypos, där man får ett extremt begränsat tunnelseende och bara kan fokusera på den enda sak som hypnotisören säger åt en att fokusera på och uppfattar inget av det som ligger utanför. Professorn berättar att metoden kan användas konstruktivt vid operationer (t ex vid allergi mot bedövningsmedel) genom att distrahera patienten så att den inte känner smärtan från skalpellen.

Intervjuaren Aubrey Marcus, en amerikansk hälsocoach, påminner om det häpnadsväckande faktum att många under tyskarnas Blitzkrieg under andra världskriget senare berättat att de upplevde sina lyckligaste stunder när de satt tillsammans i sina skyddsrum medan bomberna regnade ned över London.

Professorn nämner också Gustave Le Bon som redan 1895 varnade för att om tendensen till mass-formation fortsatte skulle det kunna ge upphov till helt nya typer av styrelseformer. Och det var precis vad som hände i början av 1900-talet i Ryssland/Sovjetunionen och Nazi-Tyskland. Där bildades stora massformationer. Målgrupperna som utpekades var i kommunismens fall aristokratin/bourgeoisin (senare även de välbärgade kulak-bönderna) och i nazismens fall främst judar [samt romer, homosexuella och andra grupper]. Massorna fångades lätt av narrativet och kunde användas av sina makthungriga ledare, vilket utmynnade i en av de mest förskräckliga perioderna i den moderna historien.

En viktig distinktion som professorn poängterar är att totalitära stater skiljer sig från klassiska diktaturer med en envåldshärskare. I den senare (oavsett om det gäller ett stort kejsardöme eller en lokal krigsherre) finns ingen massformation utan bara vanlig enkel rädsla för en starkare övermakt. När oppositionen tystnar eller tystas så kommer envåldshärskaren bli mindre aggressiv och mer mån om att ses som en god ledare. I en totalitär stat händer däremot det motsatta; när oppositionen tystnar eller tystas, det är då de allra värsta övergreppen börjar (Stalins omfattande utrensningar bland sina egna lojala partimedlemmar nämns som exempel).

De talar också om hur människor under masshypnos kan känna en sådan stark lojalitet att de t o m är villiga att ge upp sina liv eller erkänna brott de inte begått. I processen med mass-formation försvinner individen. Kollektivet tar över och alla individuella egenskaper suddas ut. Det spelar ingen roll hur intelligent den enskilda individen var innan masshypnosen, alla blir lika dumma när de blir en del av massan. De förlorar all förmåga till kritiskt tänkande. Det som sker under massformation skiljer sig dock från vanlig hypnos genom att i det senare fallet kan man inte få en hypnotiserad person att gå över sina egna moraliska gränser och t ex skada någon. Under massformation kan däremot dessa spärrar sättas ur spel, vilket gör mobben mycket farlig.

De massformbara är dock inte så många som man kan tro, vilket studier av både verkliga situationer och arrangerade testsituationer visat.

• De massformerade kan upplevas som en majoritet men utgör oftast bara ca 30 %.
• I mitten finns de följsamma, ca 40 %, som inte nödvändigtvis tror på narrativet men som inte vill eller vågar gå emot strömmen.
• Slutligen finns en mindre grupp, ca 20–30 %, som både genomskådar narrativet och är beredda att utmana det.

Ifall den sista gruppen av dissidenter kan samlas och samarbeta [vilket iofs kan vara svårt för utpräglade individualister] har de god chans att få med sig mittengruppen och bilda majoritet. Därmed är massformationen över.

Om ovanstående psykologiska mekanismer appliceras på den nuvarande situationen så menar professorn att dissidenterna själva kan utpekas som ”hotet” som behöver avvärjas för att återställa sinnesron hos de uppskrämda. T ex kan ”antivaxxers” utpekas som nutidens ”judar” eller ”kulaker” och göras till fritt byte för de rädda och frustrerade. När/om dessa tystas kommer aggressionen slutligen riktas mot massan själv. Den totalitära rörelsen blir ett monster som förr eller senare alltid börjar ”äta sina egna”.

Det mest effektiva vi kan göra är därför, enligt professorn, to speak out, att uttala vår sanning. Alltså bokstavligen med rösten, inte bara i skrift, eftersom hypnosen åstadkoms med just rösten. Det är därför totalitära regimer tenderar att vilja börja varje dag med 30 minuters propaganda, för att hålla folk kvar i transen och narrativet. Men om det finns avvikande röster kommer transen bli mindre djup. Enligt Le Bon räcker det oftast inte för att helt väcka någon ur sin hypnos men kan förhindra att massan börjar begå våldsamma illdåd mot sina medmänniskor. Därför är det viktigt att inte tystna utan att fortsätta höja rösten mot massformationen och propaganda.

Intervjuaren påpekar det välkända faktum att illdåd börjar med en avhumanisering av vissa individer eller grupper [se även Dr. Gregory H. Stantons Ten Stages to Genocide].

Sedan diskuteras motiven hos de ledare som utnyttjar mass-formation för att få makt. Professorn påtalar här något oerhört centralt. Det är så lätt att se både ledare och följare som gör hemska saker mot andra som onda, omänskliga eller psykopater. Men de flesta fanatiker, inklusive sådana som Stalin, drivs faktiskt av en vision om skapa ett paradis på jorden i slutändan. Därför anser de att alla medel tillåtna, inklusive att medvetet ljuga, manipulera och t o m fängsla, tortera och mörda.

Dessa visionärer tenderar alltså att i verkligheten vara mindre som den klassiska Bond-skurken än som Thanos i filmen Avengers (som trodde att om man bara tog bort hälften av jordens befolkning så skulle allt bli perfekt). Professorn och intervjuaren enas om att problemet inte är psykopati utan megalomani, dvs att vissa mäktiga ser sig som gudar, med både visdomen och förmågan att styra alla processer på jorden och göra allting perfekt genom att införa ett nytt socialt system baserat på transhumanism. De tror att om de bara får möjlighet att kontrollera alla människor, varor och processer på jorden med teknikens hjälp så kommer allt bli perfekt. Men snarare, menar professorn som citerar Hannah Arendt, är det just den tekniska utvecklingen och industrialiseringen som skapat den alienation som så många lider av (och söker bot mot genom att ingå i en massrörelse).

Intervjuaren tar också upp en annan viktig fråga och påpekar att det också finns fickor av mycket mindre grupper av ”mot-mass-formerade” som utpekar andra syndabockar, t ex Liberaler, Bill Gates eller vissa politiker, och att om dessa fick makten skulle de sannolikt bli precis lika hänsynslösa som andra mass-formerade grupper tenderar att bli.

Därför måste det finnas en tredje väg baserad på medkänsla och omtanke. Det handlar inte om att välja sida, utan om sense-making, att försöka förstå vad som händer, och empati. Professorn instämmer och påpekar att denna grupp är precis lika bra på att avhumanisera den elit som de uppfattar som hotet. Det oroande är att båda sidor tror att problemet endast kan lösas genom att utplåna hotet. Och att båda sidor använder lika avhumaniserande beskrivningar av fienden. Ena sidan kallar ovaccinerade för ”domestic terrorists” och andra sidan kallar eliten för ”Illuminati” eller ”ödlor” och vanliga människor för ”får”.

Enda lösningen på detta, menar Marcus, är att inte välja någon sida utan att försöka anknyta till båda och hela tiden hålla i minnet att bortom alla ideologier och föreställningar finns en människa. En människa som är rädd, ensam och som vill det bästa för sig själv och andra. Så varför inte ”superhumanisera” istället för att avhumanisera och försöka se oss själva i andra och se vad som förenar oss istället för vad som skiljer oss åt.

De tar även upp det kuriösa faktum att människor som känner sig rädda, förvirrade och frustrerade ofta söker en stark ledare som kan tala om vad de ska göra. Det spelar ingen roll om denne är grym eller kommer med ologiska diktat, det kommer bara förstärka hypnosen. Diktaten uppfattas snarare av följarna som nödvändiga offer, symboliska ritualer, eller t o m som initiationsriter. De svåra uppoffringar och umbäranden man redan ”investerat” i saken bara förstärker de sociala banden och visar i handling att individen sätter kollektivet före sitt eget välbefinnande. Ju mer absurda eller meningslösa diktaten är, desto bättre fungerar de som ritualer som binder samman gruppen.

Hannah Arendt förutspådde redan på 1950-talet att framtidens totalitära stater inte kommer ledas av mobb-ledare som Hitler och Stalin utan av teknokrater och byråkrater. Professorn tror dock att denna nya form av totalitarism kommer att bli ännu mer kortlivad. Den är dömd att förgöra sig själv. Medan klassiska diktaturer kan existera i tusentals år så brukar totalitära regimer alltid falla sönder av sig själva efter ett tag.

Det man behöver göra under tiden är att försöka överleva i parallella strukturer tills det totalitära systemet kollapsar av sig självt. Och att under tiden försöka minska risken att masshypnosen urartar i våld genom att se mänskligheten i andra och försöka belysa de psykologiska mekanismer som annars förblir omedvetna. Att använda krisen till att utvecklas som människa och bli mer medveten om sina egna känslor, behov och motiv istället för att projicera dem på andra.

Frågor för dig som litar på staten

1. När regering, myndigheter eller nyhetsmedier påstår något, litar du på uppgiften utan att kolla upp om det stämmer?
2. Blir du arg på andra som inte håller med (om det som du inte kollat upp) och tycker de är dumma i huvudet?
3. Blir du arg på de individer eller grupper som utpekas av din auktoritet som orsaken till problemen (t ex grupper med fel åsikter eller medmänniskor som inte följer regler och rekommendationer)?
4. Tycker du att dessa borde straffas på något sätt?
5. Skulle du känna skadeglädje eller lättnad om de led eller till och med dog?

Frågor för dig som inte litar på staten

1. När en systemkritiker via alternativmedia påstår något, litar du på uppgiften utan att kolla upp om det stämmer?
2. Blir du arg på andra som inte håller med (om det som du inte kollat upp) och tycker de är dumma i huvudet?
3. Blir du arg på de individer eller grupper som utpekas av din auktoritet som orsaken till problemen (t ex det rådande etablissemanget eller de medmänniskor som följer regler och rekommendationer och kräver att du också ska göra det)?
4. Tycker du att dessa borde straffas på något sätt?
5. Skulle du känna skadeglädje eller lättnad om de led eller till och med dog?

Om du svarat ja på minst 4 av dessa frågor så finns risken att du är väg att ge upp din individualitet och bli en del av en mobb eller nätmobb som kan styras till att göra vilka galna saker som helst mot dina medmänniskor. Är det verkligen vad du önskar? Kan du se det mänskliga i andra, även när du tycker att de gör fel eller tror på fel saker?

Kommentera gärna.

Inger Nordangård

---

Relaterade artiklar

Vilse i pannkakan?

---

© Artikelförfattaren och Stiftelsen Pharos. 
Artiklar får ej återpubliceras utan tillstånd (kontakta oss).
De åsikter som framförs står för den enskilda artikelförfattaren.
Bilder på denna sajt används endast i utbildningssyfte enligt Fair Use.