Gästinlägg av Staffan Wennberg
Finns det inga ekonomer eller ingenjörer i politiken? Ingen som räknar? För att uppnå målen om nollutsläpp till 2045 kommer det att krävas tre gånger mer energi.
Politik är att vilja, sa Olof Palme. Innan dess gällde att politik var att planera. Vi fick motorvägar, lokala flygplatser, utökad vattenkraft, kärnkraft – en rekordartad tillväxt i samhället som lyfte vår levnadsstandard.
Politik styrd av vilja blev till politiska drömmar som man försökte förverkliga. Kortsiktighet istället för planering. Flumskola istället för resultatbaserad skola. Så småningom snabbantning av försvaret.
Hur är det nu? Ekonomerna och ingenjörerna verkar saknas bland dem som nu beslutar om vår framtid. När drömmarna eller viljan inte stämmer med verkligheten döps de om till ”utmaningar” och planerna blir till ”målsättningar”.
Fler borde försöka räkna. Ibland kan det räcka att göra överslagsberäkningar – energipolitiken är ett viktigt exempel:
LKAB ska ställa om till eldrift – åtgärden beräknar kräva lika mycket el som hela Danmarks elförbrukning eller ca 35 terrawatt timmar, TWh.
Lägger vi till att producera den gröna vätgas som behövs för både projekten HYBRIT och H2 Green Steel beräknas det år 2045 kräva 67–73 terawattimmar för dessa tillsammans. För att sätta det i perspektiv landade hela Sveriges elförbrukning under 2020 på 134 terawattimmar.
HYBRIT har hittills fått 667 miljarder i stöd från staten/skattebetalarna. H2Green Steel finansieras till 70 procent med lån som garanteras av EU.
Med dessa tre projekt tillsammans har vi då redan en elförbrukning som nästan motsvarar hela den svenska elproduktionen idag. Så tillkommer andra projekt i Norrland som batterifabriker, serverhallar, ny infrastruktur mm. Det blir inte mycket el över att skicka söder över i Sverige eller för till exempel elektrifiering av alla våra transporter.
En enkel summering blir så här:
Elförbrukningen i Sverige idag 134 TWh
HYBRIT + H2Green Steel – 70 TWh
LKAB – 40 TWh
Summa ny elenergi för elektrifieringen av gruv- och stålindustrin i Norrland ca 110 TWh eller mer än 80% ytterligare mot hela landets elförbrukning idag. Då är inte sådant som batterifabriker och serverhotell inräknat.
För elektrifiering av transportsektorn tillkommer 50 TWh och för sjöfarten, om det över huvud taget är möjligt, 25-30 TWh.
En stor del av industrin vid sidan av stålindustrin behöver också elektrifieras. Även jordbruket ska elektrifieras. Till 2045 kan vår befolkning dessutom öka med två miljoner personer.
Så har vi raffinaderier och annan processindustri som idag drivs med fossila bränslen, men där det mesta inte räknas med i vår svenska förbrukning då deras produktion till stor del går på export.
Vi ser att en dubbling av elproduktionen på ca 20 år inte räcker till – snarast behövs en ökning med vår elproduktion till tre gånger dagens! Detta huvudsakligen med vindkraft som ska ge 34 TWh i snitt. Det räcker möjligen till alla elbilar. Men utbyggnaden stöter på motstånd lokalt från kommuner och befolkning. Så ska vi eventuellt lägga ner ytterligare kärnkraft och kanske något av vår vattenkraft som inte EU inspektörerna anser vara tillräckligt hållbart.
2045 ska utsläppen i Sverige enligt lagstadgat beslut vara nere på noll – fem år tidigare än FN och EU:s krav. Tillväxten i skog får vi räkna som kompensation, men inte våra nuvarande enorma ”gröna” skogslungor.
Totalt sett innebär planerna eller kanske snarare ”utmaningarna” inte bara en fördubbling av elproduktionen i Sverige utan snarare behov av en tredubbling. Detta ska ske på bara drygt 20 år! Stålverk 80 och snabbtåg verkar som blygsamma projekt jämfört med de nya projekten i Norrland! Nej, politik är inte bara att vilja utan även att planera.
PS Magdalena Andersson har ju gått på Handelshögskolan – kanske kan hon börja räkna!
Källor
https://www.energimyndigheten.se/statistik/energilaget/