Reklam – elefanten i rummet

Sedan Agenda 2030 undertecknades i september 2015 handlar allt om de globala hållbarhetsmålen. Syftet påstås vara att vi ska konsumera mindre och återvinna mer. De som ska leda oss på rätt väg mot det ideala nollutsläppssamhället är samma eller samma typ av multinationella storföretag som stått för den värsta miljöförstöringen, medvetet förkortat produkters livslängd och som – med hjälp av reklam – dagligen fortsätter hetsa till ständigt ökad konsumtion.

Reklampelare (foto: JCDecaux.se, public domain)

Av Inger Nordangård

Reklamen förföljer oss överallt. På TV, i radio, i tidningar, i brevlådan, på nätet, i mobilen, i staden, i kollektivtrafiken och även längs vägar (trots trafikfaran som detta innebär) [1]. Man kan tacka nej till direktreklam men reklam i det offentliga rummet går inte att komma undan.

Enorma summor har investerats i att forska på hur man kringgår det kritiska tänkandet och tilltalar känslorna och det undermedvetna direkt, samt i kartlägga vilka budskap och metoder som har bäst effekt på olika målgrupper. [2] Uppfinningsrikedomen när det gäller denna typ av systematisk manipulation och outtröttlig daglig hjärntvätt tycks oändlig, trots dess många skadliga effekter på miljö, lokalt företagande, mental hälsa samt bidragande till ljusföroreningar.

Men ingenstans bland de 169 delmålen i Agenda 2030 nämns ordet “reklam”. Ej heller är det något som tas upp av Romklubben som ett problem, trots målsättningen med nolltillväxt. Har några miljöpartier eller miljöorganisationer fokuserat på reklamens inverkan på miljön? Mja, några få har faktiskt analyserat problemet ur ett klimatperspektiv, men den enda lösningen som erbjuds är de “klimatkompensationsprogram” som nu ingår i vad som nu självmotsägande kallas “hållbar reklam“.

JCDecaux

Ytterst få organisationer verkar arbeta för en begränsning av reklam. En av dessa få är engelska Adfree Cities Network som ger vägledning i hur man stoppar offentliga reklampelare i sin hemstad. På deras hemsida kan man läsa en intressant analys av det franska multinationella reklamföretaget JCDecaux som försöker kringgå städers ambition att begränsa reklamen i stadsmiljön, genom att erbjuda mer än bara reklam.

JCDecaux, nu världsledande inom utomhusreklam, grundades 1964 av Jean-Claude Decaux (1937–2016). 2002 överlämnade han styret till två av sina tre söner, Jean-François Decaux och Jean-Charles Decaux (som 2005 utsågs till en “Young Global Leader” av World Economic Forum). Att WEF gillar familjen Decaux kan bero på att den tidigt specialiserade sig på just public–private partnership (alltså korporativism).

Affärsmodellen innebär att erbjuda städer “gratis” busskurer, parkbänkar, papperskorgar, och senare självrengörande offentliga toaletter, mot skattefria reklamplatser på dessa och på egna reklampelare runtom i staden. På 1980/90-talet kom denna nyliberala modell till Sverige. Några kanske minns dessa (ovanligt snygga) offentliga installationer?

JCDecaux offentlig toalett i klassisk stil med guldkoppar och annonstavla (bildkälla: afriat.com/portfolio_page/outfront-jcdecaux)

2003 började JCDecaux även erbjuda cykeluthyrning i flera franska städer, mot tioåriga kontrakt om offentlig reklam i dessa städer. 2014 hade denna verksamhet expanderat till över 30 städer runtom i världen (inklusive Göteborg).

Men nu går man alltså ett steg längre och vill erbjuda ännu mer avancerade produkter och tjänster i utbyte mot reklamplatser. JCDecauxs nya elektroniska reklamskyltar presenteras som “smarta kommunikations-hubbar” som ska innehålla röststyrd nödtelefon, GPS, gratis wi-fi och mobilladdning, mätinstrument för att mäta väder, luftkvalitet och trafik, samt övervakningskameror och hjärtstartare! Allt för att kringgå eventuella regler om begränsning av offentlig reklam och bidra till den “smarta staden” (som ingår i den Fjärde Industriella Revolutionen).

“They will be installed with a phone that has the ability to be voice-activated to call landlines and charities, navigation aids, free wi-fi and device charging. They will also be fitted with CCTV cameras and equipment to monitor weather, air quality and street traffic.”

“Predictably from the company, the ‘hubs’ are basically large digital advertising screens with a defibrillator attached for good community value to get them past planning officers.” [3]

Vilken tjänsteman kan motstå det erbjudandet?

JCDecaux Communication Hub (bild via källa 3)

Som så många andra ledande multinationella bolag satsar nu JCDecaux hårt på att stöpa om sin offentliga image från aggressivt reklambolag till omtänksam planeträddare. Att ha onödiga reklamskyltar som står och drar el dygnet runt, nu dessutom med inbyggd övervakning, är tydligen det bästa man kan göra för klimatet. Och för barnen...

Skärmdump från svenska hemsidan JCDecaux.se – väl krisförberedd som synes

…och för dig.

Skärmdump från JCDecaux.com, med den typiska företagsvarianten av “hållbarhet”: en reklamsida på den egna hemsidan med lockande bilder och fina ord som talar om hur inkluderande och hållbar man är

Mycket mer skulle kunna sägas om reklam. Det här var bara ett litet exempel på hur problematiska inte bara reklamens budskap och ständiga närvaro kan vara, utan även de försåtliga metoderna för att få tillgång till reklamplatser från våra skattefinansierade myndigheter. Och hur allvarligt det är om även reklampelare ska kunna användas i övervakningssyfte. Såvida inte medborgarna engagerar sig för att få tjänstemännen att säga nej till både till spionerande reklampelare och lyktstolpar. [4]

Referenser

1. Scenic America – “Swedish Study Shows Digital Billboards Distract Drivers
2. Jeffrey Robinson – The Manipulators: A Conspiracy to Make Us Buy, Simon & Schuster, 1999
3. Adblock Lambert – “JCDecaux’s “communication hubs” don’t fool us“, Adfree Cities, 2022
4. Sara Holder – “In San Diego, ‘Smart’ Streetlights Spark Surveillance Reform“, Bloomberg, 2020


Relaterade inlägg

WEFs “Unga Globala Ledare
Aliens of Davos
Den totalitära modernismen del 7 – Teknokratin


Läs mer om World Economic Forum, Agenda 2030 och Fjärde Industriella Revolutionen i Rockefeller – en klimatsmart historia och Den globala statskuppen (finns i nätbokhandeln och Pharos webshop).


© Stiftelsen Pharos 2021. Får ej återpubliceras utan tillstånd (kontakta oss här) men dela gärna inlägget vidare.

Comments 1

  • Så sant. En annan märklighet är hur kött och mjölk subventioneras. Det trots att klimatargumentet är att köttkonsumtionen bör minska. (Plus hälsoargument, mm.) Ibland tar man i med stora kvasten, ibland får saker bara passera.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.